Kontext

Jag pratade nyss med min allra som bästa syster. Hon är inte är min biologiska syster utan en som blivit syster efter många års samvaro i vått och torrt. Hon hjälpte mig formulera mig. Jag berättade om hur jag har det med mina lustar och besvär. Va skönt att du har återfått orken att släppa lös anden igen, sa hon.

Så känns det verkligen. Det är som om anden far ut ur flaskan. Och inte bara en ande, utan två. Jag släpper ut två bångstyrigt lustfyllda andar. Den ena handlar om lusten att forska vidare. Den andra handlar om det företagsbygge vi håller på med. Båda fälten är tokintressanta för såna som mig. Jag ger mig gärna hän.

Min bävan handlar om att jag kanske måste återkalla andarna och säga plats i korgen. Eller snarare, sjas ner i flaskan igen och korken på. Lite så är det redan, då min kära blåsa reagerar på att jag kört på lite väl mycket senaste veckan. Den är lite stressad, vilket i klarspråk innebär att jag opassligt kissar på mig. Klädbyten medtages.

Men det ska ju bara bli bättre och bättre, har jag tänkt. Så andarna kan nog få hålla på och pysa ut i vällustiga piruetter. Båda två. Det är så spännande.