Kontext

När man tagit fan ombord på båten får man ro han i land. Det gör jag. Och det går faktiskt. Om än på ett hår.

Min kollega behandlar mig som en drottning. Hon fixar med taxi, hon bär mina väskor (och sina), hon bokar om hotell så att det ska underlätta, hon springer ut och fixar mat åt mig och ja, kort sagt gör hon allt hon kan för att underlätta. Och det är ändå på ett hår att det skall gå.

Igår stupade jag utan middag i magen i säng när vi kom fram vid 18-tiden och blåsan krampade frekvent efter att ha hållit sig relativt lugn under dagen. I natt kändes den ondare och jag blev lite orolig för om urinvägsinfektionen hade vänt tillbaka. Men så kom jag på att jag nog inte druckit som jag borde och då bälgade jag i mig vattenglas efter vattenglas, där mitt i natten. Sen sov jag riktigt gott och länge. Jag tror det blev 4 timmar i sträck. Rekord. Påsen på benet var välfylld när jag vaknade.

Nu är det kväll. Vi har genomfört den första av två utbildningsdagar. Det har också gått bra. Men jag har det verkligen inte bekvämt med att vara den där läraren/konsulten som sitter där närmast orörlig på en stol, med kateter, för att hon egentligen har cancer. Jag har ingen lust att ta plats med dessa meriter. Och jag / vi håller också uppmärksamheten nere på detta faktum. Det har vi gjort genom att säga som det är, punkt slut. Och jag slipper låtsas vara nåt jag inte är. Rörlig, t ex. Nu säger jag bara, ge mig den där pärmen, kopiera det pappret, duka fram det materialet etc. Och det är liksom inget snack om varför.

Det är bara i mig det är obekvämt. Tror jag.

Nu ligger jag här på hotellsängen medan de andra är och äter middag. Grubblar över när det är dags att plocka bort katetern. Tidigast i morgon bitti, tänker jag. Å så blir jag närmast panikslagen över tanken på att bara om någon dag få en till instillation. Jag må fråga min läkare om det är OK ur medicinsk synvinkel att vänta en vecka till. För det här har varit allt annat än trevligt. Jag vet helt enkelt inte om jag grejar det med psyket i behåll. Så känns det.