Kontext

Nä, nu fåre va nog tycker jag. Men det tycker inte tillvaron. Och kroppen säger hallå.

Sitter på tåget hem efter två lyckade konsultutbildningsdagar. Deltagarna var nöjda och vi med. Särskilt om man tänker på omständigheterna. Min kollega har sin mamma akut inlagd på sjukhus i Spanien efter en bypass-operation, utan fungerande sjukförsäkring, kostandes 20 000 om dan. Å så dras hon med mig. En av våra deltagare har en svårt sjuk mamma och dessutom hade hon själv trillat och slagit i bakhuvudet rejält, så det var på vippen att hon inte kunde komma. Å så har vi då mig själv.

I natt sov jag hela natten fram till kl 6. REKORD. Himla skönt. Men redan på morgonkulan började blåsan svida på ett nytt sätt och kramperna återkom. Jag var rätt tilltufsad under förmiddagen med en ihållande knivseggkänsla. Bestämde mig för att det nog var kroppens sätt att stöta bort katetern och att nu var det dags att klara av kissandet på egen hand. Vid lunch tog jag bort katetern.

Men inte försvann svedan och kramperna för det. De tilltog. Åtminstone svedan. Och så var det bara uppenbart att jag fått tillbaka taggtråden i blåsan. Och bödningar. Och en elak smärta då jag kissar.

Mailade till min läkare, som faktiskt ringde upp vid 16.30-tiden. Hon är en superpärla.

- Var är du nånstans på jordklotet?

- Jag är i Kungliga Huvudstaden på väg hem.

- Hur reser du?

- Med tåg.

- Klarar du att ta dig ända upp till regionhuvudstaden?

- Ja. Vad har jag för alternativ?

- Alternativet är att ta dig akut till ett friskhus i Kungliga Huvudstaden.

- Nä, då väljer jag att ta mig norröver först.

- OK. Då ska jag ordna så att dom tar emot dig på akuten. Sa du att tåget anländer 21.50? Det är läkaren LD som har bakjour. Du kommer att få en grövre kateter, mer antibiotika och smärtstillande och så får vi utreda vad det är frågan om.

- Jag skriker om du säger att jag ska instilleras till veckan.

- Nä, nu får vi ta det lite lugnt och klara ut den här situationen först.

(- Pu)

- Har du smärtstillande så det räcker? Ta 2 g Alvedon och några stycken av den där andra sorten du har och så ska vi hjälpa dig lite bättre när du kommer. Det är OK att du chockbehandlar dig själv just nu.

- OK. Hej så länge.

Nu sitter jag på nämnda tåg och har just passerat Gävle. Springer på toaletten stup i ett och smärtorna då är imponerande. Min kollega och jag har haft hysteriska skrattattacker över den situation vi befinner oss i. Med tanke på omständigheterna är det så där halvbra att våra deltagare var helnöjda. Det är inte länge sedan min kollega höll kurs på knä inför en grupp - för hon hade akut ryggont. Vår ansvarskänsla gränsar till det absurda. Men vi är båda överens om att det också är friskfrämjande och smärtstillande att vara kursledare. Då glömmer vi allt och är ett med gruppen. Det är efteråt som kroppen säger hallå.

Det är väl det den gör nu. Kroppen säger hallå nu.