Livets villkor och tillgångar

Det är så lätt att glömma. Och skönt är det också. Jag vill inget hellre. Jag vill - och har - semester från den tunga oron för min cancer. Men tillvaron kommer ikapp, då och då. Jag känner ju nyp i blåsan om jag inte dricker min liter tranbärsjos om dagen. Idag kom den till mig i ett telefonsamtal. Min läkare ringde. Hon satt med bilder från magnetröntgen som gjordes 31 januari. Jag hade hart när glömt bort att jag röntgats och att bilderna har något att berätta. Så ledig är jag från oro.

 

Det ser så bra ut som det kan göra. Finns ett förstorat fält högst upp i blåsan. Det är förmodligen förhårdnad och ärrbildning både i och utanför blåsan efter den misshandel som den gått igenom. Egentligen skulle dom behöva gå in utifrån och titta utanför blåsan. Men eftersom inte det är görligt, så får de här beskeden duga.

 

Vecka 11 är det dags för ny operation. Med Hexvix, ryggmärgsbedövning och hela baletten. Jag har nog förträngt att den här operationen skulle göras nu, så snart. Det kom halvt om halvt som en överraskning. Ser det bra ut då, så börjar underhållsbehandlingen i april, veckorna 15, 16 och 17. Naturligtvis finns flera kollisioner med annat jag tänkt göra. Knöligt. Men mitt liv och hälsa må ju gå före.

 

Det är en så märklig upplevelse att vara i sånt arbetslivsflyt som jag är och bära på de här slagskuggorna på mitt arbetsliv. Och liv. Jag är inte ensam om denna situation. Det är mycket speciellt. Eller så kanske det inte är det. Vi lever ju alla med våra dagar räknade. Det är bara så att vi inte tänker på det hela tiden. Och jag har förmånen om att bli påmind om livets villkor, det som faktiskt gäller oss alla.

 

Mina två blåskompisar går i behandling respektive ska börja behandlas. En vän for idag till ett friskhus norröver för att opereras i hjärnan, för den tumör som kommit för tredje gången. Det finns många tummar att hålla. Vi är många som inte riktigt kan glömma. Livets villkor. Men under tiden roar jag mig. Med det bästa jag vet, nämligen mitt jobb, min familj och mina vänner, som inte går av för hackor. Livets tillgångar.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0