Kontext

Nu har dom åkt. Grisarna.

Jag har haft det utomordentligt trevligt med de mina. De har varit förstående för mina begränsningar och det går alldeles utmärkt att ha det trevligt inom mina ramar. I alla fall har jag haft det.

Vi har besökt släktingarna norröver och i övrigt har vi skrotat på här hemma. Mycket prat.

Nu försöker jag få besked från friskhuset om svaret på proverna från operationen. Min läkare har semester och nu gäller de vanliga villkoren för patienter. I två dagar har jag ringt för att få veta om svaret har kommit. Jag har också ringt till en särskild sköterska på avdelningen som skulle ge mig svaret. Bara upptaget och sen telefonsvarare då telefontiden löpt ut. Jag suckar stillsamt inombords och tänker på hur bra jag har det i normala fall.

Nu sitter jag och … ja, bara sitter. Tankarna kommer och går. Jag landar då och då i det här med patientkontakt. Och hur jag som patient kan påverka min hälsa. Lyssnade på Nisse Simonssons sommarprogram och han förde, alldeles för kort, på tal det faktum att man kan påverka läkande och tillfrisknande genom sitt sätt att tänka och förhålla sig.

Jag har inga som helst problem med att inse att om jag tänker positivt och friskt så gynnar det mitt tillfrisknande. Men för mig är det inte så enkelt. I mitt fall, dvs med en avancerad cancer, så ligger det snubblande nära att förneka situationen då jag ska vara glad och positiv och tänka på hur möjligt det är att bli frisk. Hela mitt väsen strejkar. Jag varken vill eller kan förneka. Det ligger inte för mig. Och så är det lätt att hamna i grubblerier, oro och tankar på att det faktiskt kan dö av det här.

Det blir inte så enkelt, helt enkelt. Och så vill jag ju göra vad jag kan för att underlätta tillfrisknandet. Spontant och intuitivt går det genom att efter att bästa förmåga acceptera situationen OCH att tänka friskt. Men att acceptera och bli vän med situationen, det har min själ inte varit lätt. Jag har kommit långt på den vägen, men vill inte göra anspråk på att göra det fullt ut. För mig går vägen till att tänka positivt via att gå in i och konfrontera min situation. Och det inbegriper att faktiskt få tänka på att det kan gå illa.

Sammanfattningen för dagen. För att kunna tänka positivt och friskt behöver jag ochså tänka negativt och sjukt. Jag kan alltså inte hoppa över de negativa bilderna. För då ägnar jag mig åt förnekelse. Och det ser jag inget friskt och gott i. Det är balansen mellan de båda vågskålarna som är viktiga. Det är väl inte så bra att den ena vågskålen tar över helt. I alla fall inte länge. Men en tid måste vågskålen få tippa.