Det ger sig
Värmen är tryckande. Jag håller mig bara stilla och lyssnar på radio och läser. Min kollega fyller 50 idag och är på en förhyrd gård i Norge. Jag konstaterar att det är bra att jag är här och inte där, även om jag väldigt gärna skulle dela glädjen med henne på plats. Om jag kunde.
I morse tog jag mig en duvning med friskhuset. Ringde Postöppningen för tredje dagen och uppfattade det som att nu har det kommit något som är lämnat till syster M på urolog-avdelningen. Dit ringde jag redan från kl 8.30 och en telefonsvarare meddelade att hon var anträffbar från kl 9. Exakt då ringde jag och det var redan upptaget. Jag kopplade in återuppringning. Varje minut under drygt 40 minuter ringde telefonen upp. Jag la patiens medan nervositeten stegrades då jag satt stand by vid telefonen beredd att svara och få veta. Det besked jag väntar på avgör om jag ska behandlas i september eller om blåsan ska opereras bort.
Det visade sig att jag missuppfattat informationen från Postöppningen. Syster M hade själv varit i kontakt med Patologen och det har inte kommit något svar än. Hon hade sett min läkares fullmakt till personalen att meddela beskedet till mig per telefon. Hon lovade mig att ringa så fort svaret kommit. Nu är det fredag och jag räknar inte med något svar förrän måndag – tisdag som tidigast.
Det här med att jag håller mig lugn har sina randiga skäl. Har allt mer besvär från blåsan. Trängningarna är mer intensiva och det är taggtråden med. På eftermiddagen ringde jag avdelningen och fick prata med en manlig läkare LD som jag också känner (lite). Han tänkte i samma banor som jag och rådde mig att äta mera antibiotika och ta urinprov. Jag fick mig dagens motion då jag cyklade till vår stads friskhus och lämnade urinprov för odling. Konstaterade att jag är sämre än vad jag märkt av då jag tufsat omkring här hemma. Handlade tranbärsjos på vägen hem. Den var nämligen slut.
Nu fortsätter jag tufsa runt och ofta inta viloläge på soffan. Sommarpratarna är en välsignelse. Jag lyssnar på dem genom att ladda ner programmen. Jag är så glad åt den här nya tekniken.
Jag är lugn och vid gott mod. Men jag är less på min trilskande blåsa och tänker att det skulle vara skönt att bli av med den, även om den inte bär på cancer i sitt inre. Den verkar ju vara så infektionsbenägen. Och sen tänker jag att det inte är en dans på rosor att vara utan blåsa heller. Sen tänker jag att det ger sig och så gör jag något annat.
