Kontext

Tisdag morgon

Blåsan är fortfarande ilsken men humöret har lättat. Om några timmar kommer de mina. Och jag har just lyssnat på Barbro Dahlbom-Hall, sommarpratare i fjol. Hon är en förebild på många sätt.

Hon är still going strong. Med förtjusning talade hon om sitt vansinnigt roliga jobb.
- Det är så roligt så jag kan bli avundsjuk på mig själv!

Så är det egentligen för mig också. Jag har världens roligaste och intressantaste jobb, som gör att jag lär mig något själv. Hela tiden. Men sikten grumlas då jag har ont. Hon, om någon, har många många års erfarenhet av att ha ont. Och här beundrar jag henne verkligen. Hon har gett sig fan på att hennes reumatiska sjukdom inte ska få ta glädjen ifrån henne. Hur gör hon för att orka med att ha så ont och ändå vara så kraftfull?

Jag känner mig verkligen som ett ynk, som inte tål just nånting.
- Hrm, nåja.
- OK då. Men jag är allt annat än bäst i klassen på att bära smärta.
- Nä, det kan så vara. Och?