Kontext

Det går mot kväll och jag är opererad och har fått veta vad sköljprovet sa. Båda undersökningarna säger i korthet SVÅRTYTT. Sköljprovet sade att det fanns infektionsceller och att det var svårtytt om där också fanns cancer. Operationen sa – hela blåsan utom just på fuling-stället - ser fin ut. Ett fantastiskt bonus var att jag nu fick se allt på skärmen. Det gjorde operationen än mer intressant. Wow. Jag är så tacksam över det. Slemhinnan är jämn och så rosa som den ska vara. Däremot fanns ett oläkt skrovligt blodslirvigt och flagigt fält med ett nånting som såg ut som förra gången. Då trodde min urolog att det var ny cancer. Nu är vi båda mer osäkra. Kanske är det bara läkningsskrovligheter, vilket jag både hoppas och tror. Provsvaren får utvisa. Hon har hyvlat och knipsat bort allt som gick att få bort. Så helt lätt att skära loss bitar är det inte.

I vilket fall ska blåsan få vila och läka i 6 veckor och sedan vidtar obönhörligt pest eller kolera. Pest = behandling med BCG eller cellgifter och kolera = blåsan opereras bort. Jag har kikat i almanackan. Självklart kolliderar det med mina jobbplaner. Och just nu gitter jag inte ens reagera på det. På det hela taget brukar jag inte vara särskilt känslosam under operationsdagen. Känslorna brukar komma tuffande dan därpå.

För att roa mig själv tog jag med kamera och jag har dokumenterat min dag. Man kan verkligen säga att jag har patientperspektiv på dokumentationen. Alla bilder utom en har jag själv tagit från den brits jag för tillfället legat på. Här kommer min skildring i text och bild av en fullkomligt vanlig, rutinartad och odramatisk Tur-B operation. Det enda ovanliga är att patienten har en kamera med sig.

Jag tycker det är intressant vad de gör och kan göra och hur miljön är designad runt mig. Kolla själv. Allt är inte friskfrämjande, men alla är det, det vågar jag påstå. Det är änglar du ser i bild. Plastinpackade gröna eller vita änglar.