Kontext

Söndag en stund efter kl 8 är jag försiktigt lättad över en nååågot snällare blåsa. Tänker tom avvakta med att höra av mig till avdelningen. Om det visar sig att nattens tillstånd var kulmen, eller botten, och att det nu blir bara bättre och bättre, så behöver jag inte höra av mig idag.

En till dag på sofflocket väntar. Jag är lite less på inaktiviteten. Det jag gör känns så meningslöst. Påtvingat meningslöst. Men jag lär mig att lyssna på podradio.