Kontext

Så här dagen innan operationen är grubbelgrottan ett definitivt faktum. Därför kan jag ge en äkta och aktuell skildring från dessa grottiga grubblor, alltmedan jag fnular på med tvätt, beställning av anslutningstaxi, kollar post, fixar med fakturor och sånt. Grubblorna är orosmoln på min hälsohimmel och de har olika färg.

Orosmoln 1

Min läkare ringde idag. Jag har en kuse i blåsan som Amimox inte biter på eller som blivit resistent mot Amimox. Jag skulle skyndsamt påbörja en kur med gamla vanliga Selexid. Tre tabletter idag och en strax före operationen i morgon. Alltså är blåsan inte helt kurant, vilket jag håller med om. Den känns gulpig. Oro nr 1. Hoppas blåsan är operabel. Det trodde min läkare att den skulle vara. Orosmoln nr 1 är ljusgrått, dvs den oron är lätt. Som en flyktig fundering.

Orosmoln 2

Sköljprovet som togs 25 juni och som skall visa på ev cancerceller i blåsan har kommit på drift. Min läkare kan alltså inte ge besked. Morgondagens operation skall också ge svar, även om de dröjer någon vecka. Det som syns under operationen är inte så mycket att lita på, har jag lärt mig. Jag har vid två tillfällen haft en blåsa som inte sett så bra ut, men som varit det. Så det blir till att snällt vänta på proverna. Det här är det allt överskuggande orosmolnet. Färgen är åsktungt blåsvart, skulle jag vilja säga. Ett besked om cancer blir till ett blixtnedslag, även om det alls inte är dödande. Och så är det ju med blygrå åskmoln, de kan lätt börja blixtra. Det är fullt möjligt. Helt klart stukar det förmågan att vara en någorlunda kapabel yrkesmänniska framöver. Då ska blåsan bort och den operationen går inte av för hackor. Skönt att ha bestämt mig för vilken lösning jag vill ha, i så fall.

Orosmoln 3

I samtal med min blåskompis i V inser jag att min ledvärk kan vara sviter av BCG-behandlingen. De behöver alltså inte vara artros eller ledgångsreumatism. Klart det vore trist att ha tuberkulos i lederna – också. Det räcker så bra med det som är. Medelgrå färg på molnen.

Orosmoln 4

Ponera att jag inte har nån ny cancer i blåsan. Då är det aktuellt med underhållsbehandling med BCG. Den gruvar jag mig för så att tanken blir smått panikartad. Det finns alternativ till BCG. Strålning! Urk. Jag kan förutspå att min blåsa kommer att bråka och skrumpna och bete sig. Man kan också chansa och lämna mig obehandlad. Inte så kul tanke det heller. Molnets färg – spräckligt mörkgrå.

Orosmoln 5

Så har vi det här kapitlet med min ändtarm som berett mig besvärande förnedrande olyckor vid två tillfällen. Min läkare säger att jag ska undersökas, men att Amimoxen kan vara den mest troliga förklaringen till problemen. Att det skulle vara fråga om magsjuka tror jag inte ett ögonblick på. Jag har inga som helst övriga tecken på magsjuka. Nej, jag tror mer på att det är medicineringen som spökar. Om det inte är värre anledningar, förstås. I klartext – jag kan ha cancer i tarmen nånstans. Orosmolnets färg är rätt ljusgrått, med inslag av mörkare partier. Jag vet ju att jag inte åt Amimox när den första olyckan inträffade.

Orosmoln 6

Jag har andra orosmoln också, men de är bara likt slöjmoln på himlen, om man jämför med de övriga molnen. Jag har viss klåda i ena armvecket och tänker att det kanske är cancer. Om jag anstränger mig kan jag nog hitta nån annan hudfläck som jag kan undra över också. Så har jag min inte särskilt besvärande rosselhosta som ju också kan vara tuberkulos eller cancer.

Så här dagen före operationen samlas orosmolnen. De liksom drar ihop sig och koncentreras på medvetandets himmel. Jag låter dem göra det. För det är inte så lätt att styra vädrets makter. Även om det bara är mentalt metaforsikt väder. Jag vet att väderleken kommer att ändras inom kort, men inte hur.

Vad säger meteorologen då? Tja. Det är svårbedömt den här gången, men jag tror nog att jag kommer att vara cancerfri, att mina ändtarmsbesvär är orsakade av mediciner och att det blir en fråga om hur jag skall behandlas i framtiden. Kanske vågar vi chansa på att lämna mig rätt så obehandlad ett tag till?