Kontext

Jag är på väg igen. Huvudstaden är avklarad för den här gången. Dotter och mågämne drar ut på kanottur medan jag om en stund beger mig ytterligare söderöver för att träffa gamla goda vänner i Misterhults skärgård

I stället för semesterlugn är jag nu stressad av två andledningar. Dels funkar inte det internettiska för mig just nu. Kan sedan ungefär ett dygn inte ta emot mail. Skicka går, men inte att ta emot. Min Internetleverantör är min son och han är på semester oländigt till i Malaysya just nu. Och så har jag den där kroppen att dras med. Igen är den sämre. Igår morse åt jag den sista tabletten antibiotika för den här vändan. Hela gårdagen var jag lite gulpig i blåsan. En kvällspromenad berättade definitivt för mig att nu är det nåt där igen. Obehag, sveda och trängningar. Kissade på mig 5 gånger på en halvtimme under promenaden. Natten har inneburit spring i klass med tidigare springperioder, minst varannan timme. Vidare inser jag att jag en tid har mer känningar av övriga kroppen. Vissa av mina leder värker rätt intensivt. Just nu har jag ont i höger arm. Axelleden knotar rejält och jag känner mig därmed smått handikappad i höger arm, som är ond och svag.  

Jag börjar verkligen längta efter att bli undersökt och hoppas att operationen inte blir inställd en gång till.

Nu i semestertider och dessutom på en söndag, skulle jag behöva rådgöra med läkare om nuvarande situation. Och jag som är på väg till trakter där inte ens mobilen funkar säkert. Det här är stressande.