Västerås
Jag vistades tre dygn hos sonen. Vi slappade men gick ändå igenom ett ambitiöst program, om man synar det så här efteråt. Restaurangmiddag, museibesök, shopping och turistande. Jag fick mig ett par jättesköna sommarbrallor och en sorts sjavig långklänning/morgonrock som nog blir ett favoplagg att tufsa runt i hemma. Hemslöjden i Linköping är väldigt trevlig. Hemslöjdens lokaler är kända av min hantverkande son och vi tassade upp till vävsalen och fikade. Vi var till slusstrapporna i H och fikade medan båtarna slussades både hit och dit. Ett fascinerande maskinellt skådespel som också erbjuder beteendevetenskapliga studier. Förekommer det att honan navigerar och styr medan hanen håller i tamparna och bär av från kanalväggarna? Vi har spelat åtskilliga partier Rummy, Settlers och Tantrix. Jag förlorade stort i allt utom sista omgången Tantrix. Vi var också ute på kantarelljakt en sväng och de få kantarellerna blev till svampsås till goda steken. Vidare kunde vi surra om en möjlig företagsidé och de strategiska stegen till ett förverkligande. Jättekul.
Igår for jag vidare norröver och landade några timmar senare hos min blåsvän i V. Äntligen. Hon såg ut ungefär som jag tänkt mig men bodde helt annorlunda. Lustigt hur man kan få för sig. Jag hade bosatt henne i en hyreslägenhet alternativt ett flerfamiljs träslott med stort renoveringsbehov. Istället är jag nu i en välkött villa i stadens norra utkanter.
Vi hade en hel eftermiddag och kväll att bubbla allt mellan himmel och jord med världsbilden att urinblåsan är universums medelpunkt. Det är skönt med folk som fattar världsordningen! Nu känner jag henne mer och även hennes trevlige sambo. Hon jobbar på behandlingshem och vi pratade en del mentorskap. Hon ser fördelar med att vara från jobbet en tid och får distans till och tid för reflektion över hur jobbet görs, egentligen. Sambon är verksam inom underhåll av plåtbearbetningsmaskiner. Med mitt språkbruk är han maskinläkare. Likheterna med vården är slående. Behoven efter denna maskinläkarhjälp finns året och dygnet runt och han är en efterfrågad man landet runt. Nu i morse drog han iväg på nåt uppdrag. Det är inte lätt att sätta gränser när hjälpbehoven är stora hela tiden. Hans roliga jobb är alltså också slitigt.
Semestern går obönhörligt mot sitt slut. Senare idag reser jag hemöver. Jag längtar att träffa min läkare och få veta mer om hur det står till med mig. Egentligen. Jag hoppas att hon kan avfärda mina senaste bryderier som ”inom det normala” och att sköljprovet var bra. Men allt det där återstår att se och klarnar inom några dagar. Jag är utvilad, motiverad och redo.
