Allt har blivit bättre
Grejen är nu att jag inte ska slå på mig för det utan istället glädja mig åt att jag är där. Jag håller på att lära mig svåraste läxan - långsamhetens och måttfullhetens lov. Tillsammans gick vi igenom ett program som jag kan göra redan i sängen då jag vaknar. Det är ett program som ska stärka rygg och mage. Axlarna ska jag inte ge mig på förrän jag är ordentligt uppvärmd. Fick två gummisnoddar med mig för at träna armstyrka.
Jag får verkligen anstränga mig för att acceptera framgångar från en så låg nivå som jag är på. Att göra armrörelser utan nån som helst belastning är ju löjligt. Men sjukgymnasten försäkrar att det inte alls är löjligt.
Vi satt och pratade lite om min utveckling. Jag har fått till bra matvanor. Ganska bra, i alla fall. Men lite svår är jag på att skapa de där jämna intervallen mellan ätandet. Jag äter i alla fall bra mat med låg halt kolhydrater. De vanor jag nu har är långsiktigt hållbara. Och det, mina vänner, är fantastiskt. Jag gick ner 5 kilo först men sedan åtskilliga veckor står jag still. Hoppas kunna vända nedåtkurvan med ökad motion. Skulle sitta fint att lätta ytterligare 5 kg till höststarten.
På det hela taget är allt bara bättre. Jag berättade också för henne att så bra som jag mår just nu kommer jag förmodligen inte att göra senare när jag ska behandlas igen eller om blåsan ska tas bort. Jag står faktiskt inför pest eller kolera framöver. Så det gäller att NJUTA NU. Och jag tror min skäl att jag gör det.
