Chokladpudding i cognac

Efter en längre period av idel hälsosolsken, är det idag dags för en liten humörskur. Med betoning på liten. Jag känner åter av taggtråden. Litegrann. Och då börjar jag genast tänka på vad jag gjort och inte gjort. Det blev kanske lite väl lite drucket igår? Å inte drack jag så mycket tranbärsjos som jag brukar. Det är nog mitt fel på ett eller annat vis. Så tänkte jag tills jag gick på toaletten idag mitt på dan.

 

Då nöp det lite extra, det gick liksom lite trögt och sen blev jag smått förfärad. Har funderat på hur jag ska beskriva det jag såg. För det som var förfärande var mera synligt än kännligt. Alla beskrivande ord får mig att äcklas. Tills jag kom på beskrivningen ”chokladpudding i cognac”.

 

Så for jag till stadens friskhus för att ta några prover inför operationen nästa vecka. Även sköterskan som tog urin- och blodprov fick en sån där läcker anrättning i plastmuggen. Alltmedan vi pratade barn med varandra. Våra barn gick på dagis tillsammans. Nu är B 29 år, ekonom, har bott i USA några år, Las Vegas bl a, bor nu i Oslo och har just varit hemma för att hämta sin Cadillac. Jag berättade om min M som är nästan klar maskin civing, nästan filosof, nästan lärare, men passionerat intresserad inom historiskt hantverk. (Kolla hans blogg http://maxlu179.livejournal.com så förstår du). Då berättade hon om Bs lillebror, som likt min M kör slalomvarianten i livet. Ja, sen var provtagningen klar. Det är småtrevligt att bo i en stad där man är igenkänd. Vi pratade över huvud taget inte om varför jag var där eller om mitt efterrättsliknande kissprov.

 

Nu är jag hemma och har bälgat tranbärsjos. Å så tänker jag att jag verkligen har behövt den här tiden för att läka ihop. Jag förstår ju att jag har skorplossning. Hela två och en halv månad efter senaste operationen. Det tar sin tid att läka, tydligen.

 

När jag producerar efterrätter på toaletten får jag över huvud taget ingen lust att kolla på kontaktsighterna om någon skickat nån liten hälsning till mig. Då ryser jag av tanken. Nej, här sitter jag med en vågig mun, känner mig ämlig och allt annat än attraktiv. Har en inre humörskur, fast solen bara vräker på där ute.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0