Finns fler
Igår träffade jag en gammal god vän som numera bor uppströms älven. Jag skriver inte ut henne initialer, för att hon ska slippa bli identifierad av vänkretsen. Vill prata med henne om den saken först.
Vi hade kommit överens om att hon skulle komma till mej efter en genekologisk undersökning för att se om hon möjligen har cancer. Det hade hon. Trodde gynekologen.
Oj oj. Nu är hon i det chockartade tillståndet då det går upp nåt dramatiskt nytt för henne. Frågor av vitt skild karaktär kom till henne. Hur har det här gått till? Hur kunde det ha upptäckts tidigare? Det är nog inte allvarligt? Kommer hon att överleva? Hur blir det i höst? Ska hon våga investera mer i sitt hus? Orkar hon? Ska hon ha kvar bilen? Hur blir sommaren? Hur ska hon klara sig ekonomiskt? Vad ska hon säga till sin mamma? Barnens roll? Vem står nära, en sån här gång? Frågorna står som explosiva kaskader. Alla är relevanta.
Hon vet ännu inte särskilt mycket. Prover är tagna och hon vet inte när hon får svar och vad hon kan vänta för svar. Hennes liv tar en delvis ny vändning och hon undrar nu mest om hon kommer att överleva. Å så pratade hon om sitt tuffa liv där cancer haft goda förutsättningar att få fäste hos henne. Hon vet knappt att cancer är av olika sorter, dvs att det finns snälla och elaka, snabba och långsamma.
Jag känner varmt för henne och alla reaktioner hon har att gå igenom framöver. Jag märker också att jag reagerar rationellt och sakligt. Jag ville ha fakta. Vad sa läkaren, vad händer härnäst, när får du besked? Märkte att vi inte alls var på samma planet och jag ansträngde mig för att vara med henne i hennes reaktion. Hon verkar inte alls vara särskilt faktafokuserad just nu. Kanske kommer hon inte att bli det heller. Vi reagerar ju så olika, vi människor. Alla blir inte som jag tokintresserade av den cancer de har.
Jag vet ju att nu är startskottet på en period av undersökningar som ska utröna cancersort och utbredning. Förstår att hon har mer bråttom än friskvårdssystemet. Inte förrän utredningarna är gjorda kan man fatta beslut om behandling. Har kollat på nätet. Det kan bli allt ifrån att man bara tar bort en bit av livmodertappen till att man tar hela livmodern och kompletterar med strålning och eller cellgifter. Det är ett enormt scenariospann.
Jag känner mig kvasikompetent. Stadig och kunnig. Utan att egentligen vara vare sig det ena eller det andra. Men jag har i alla fall min egen erfarenhet av att leva med och behandlas för cancer.
Igår fick jag också sms från min manlige blåskompis. Han låg på friskhus efter att ha gjort änne en TUR-B-operation. Jag har räknat ut att vi nog kommer att få svar från våra respektive operationer, trots att jag inte opereras förrän 25 juni. Tumhållning för oss båda. Det är ju så avgörande vad de hittar eller inte hittar när de är inne i våra blåsor och härjar.
