Kunskapskanalen
Jag älskar Kunskapskanalen. Såg flera intressanta program igår kväll. Följande får mig alldeles exalterad.
Programment handlande om sambandet mellan politik och arkeologi och fördes mellan arkeologen Paul Sinclair och historikern Tekeste Negash. Jag kom in i programmet när de hade avhandlat flera tusen år gamla fyndigheter av en gammal framstående civilisation i Rhodesia. Engelsmännen trodde det var bevis för tidig vit kolonisation, men sedan visade det sig att det var ursprungsbefolkningens egen magnifika historia. Det blev upphov till en nationell självkänsla som la grunden till att Rhodesierna tog makten över sitt eget land och döpte sitt land efter platsen för fyndigheterna, Zimbabwe.
Dialogen jag lyssnade till handlade om Etiopien och den arkeologi som finansierats där under de senaste 50 åren. Etiopien har under den här tiden haft tre olika politiska statsskick. Det har varit ett kejsardöme, en kommunistisk stat och gör nu anspråk på att vara en sk demokrati. Under kejsardömet var det intressant att visa på kopplingen mellan nuvarande Kejsardöme och landets gamla stortmakt. Pengar anslogs till utgrävningar av Aksum, en regional agrar stormakt under tiden runt Kristi födelse och platsen för införandet av det sabeiska alfabetet, dvs vårt nuvarande skriftspråk. Arkeologer frossade i att utveckla kunskaper om denna agrara stormakt. Sen störtades kejsardömet och Etiopien blev kommunistiskt. Intresset för den kejserliga axeln mellan nutida och dåtida stormakt blev i ett slag ointressant och arkeologerna fick helt sonika packa ihop och fara hem. Nu blev det mer intressant med det folkliga ursprunget. Andra arkeologer jublade över rikligt med pengar att utforska människans tidiga ursprung och ”den felande länken” med Lucy och andra i spetsen. Kunskapsområdet fick stora rubriker i media. När Etiopien ändrade politiskt styrelseskick gick den arkeologiska pengaströmmen åter i en annan riktning. Arkeologerna fick flytta tillbaka till Aksum efter ca 20 års frånvaro.
Det här med historisk kunskap får alltså sin spegling i makthavarens speglar.
Min svägerska (fd) som bor strax norr om vårt läns nordligaste stad har på äldre dagar blivit amatörarkeolog. Hon har studerat fyndigheter i den dalgång där hon bor. Hon har visat mig på ett annat intressant samband som också är en spegling i – om inte maktens speglar – så i alla fall något ditåt. Fyndighetskartan dikteras av vägbyggandets och kraftutvinningens historia. Dessa moderna företeelser har gett pengar till utgrävningar i de trakter som ska exploateras. Alltså inte alls där man av historiska skäl har anledning att gräva. Fyndighetskartorna ska man alltså ta med en stor nypa salt.
Det här tycker jag är så spännande och intressant, så jag får spunk. Snacka om sammanhangets, alltså kontextens, betydelse för den kunskap som växer fram.
