Liten ångestbubbla
En liten stund här på kvällen har jag riktigt hållit i mig för att inte ramla in i en rejäl ångestgrop. Det gick bra. Jag klarade mig.
Ångesten innehåller tankar om att det nog går åt helvete i alla fall. Och helvetet är lika med att jag inte kan jobba alls i höst och att jag är på väg att dö. Båda tankarna väger lika på min känslovågskål just nu. Det är alltså lika tungt att inte kunna jobba i höst som att dö.
Ja. Du läste rätt.
Jag får näring till mina katastroftankar av att blåsan inte vill bli bättre trots ny antibiotika. Nu har jag ätit den nya medicinen i 4 dagar utan att känna den där lättnanden. Dessutom har jag frekvent med svirr, dvs den där yrseln med kallsvett som sköljer över mig korta stunder ofta.
Jag ringde avdelning 14A tidigare idag för att få råd och vi kom överens om att om jag inte hör nåt, så är det lugnt och jag ska bara fortsätta att äta min medicin. Jag undrade om vi möjligen ska ta nya urinprov för att se om jag har rätt medicin i förhållande till den antibiotika jag äter. Jag har inte hört nåt, så då är det väl lugnt.
Men nu i kväll kände jag nya förnimmelser i blåsan, lite mera taggtråd, och svirret kom och gick så jag tänkte just att det är kanske nåt nytt djävulskap på gång. Det var då jag liksom fick ta mig själv i kragen och säga att nu tar vi det lilla lugna. Först ska jag ha besked från cytologin (sköljprovet) innan jag får deppa. Jag slutade med mina domedagsfantasier och tyckte lite synd om mig att jag över huvud taget har anledning att fantisera.
Så blippade jag fram den TV-sända hyllningen av Nelson Mandela. Det bjöds en lång rad häftig musik till hans ära och avslutades med Free Nelson Mandela, befrielselåten som vi sjöng när han satt fängslad. Jag blev rörd över hans levnadsöde och att han som 90-åring kan ta del av hyllningarna som en älskad ledare. Det blev en konstig känslomix i mej. Syndomma mig – snyft - och rörda beundrande mig – snyft. När känslorna beblandade sig med varandra tog de liksom ut varandra så att jag nu är alldeles som vanligt igen. Ångesten förpassades in i en liten bubbla och jag är på utsidan.
