Kontext

Hemma igen efter några dygn borta i midsommarland flera mil uppströms älven. Goa avkopplande dagar för sinnet.

Jag har stiftat bekantskap med tre gårdar som ligger intill varandra på nordsluttningen. En av gårdarna ägs av maken till mågämnets mamma. Gårdarna tillhör en syskonskara vars familjer var där i stort sett mangrant. Vi som firade midsommar var i åldrarna från högstadieålder till 98 år. Vi klädde och reste stången, sjöng och dansade runt den (alls inte mangrant), dukade upp kaffe och kakor, spelade boccia, dukade fram knytisbuffé, drack och åt och sjöng. Nåja, det lät som jag var synnerligen aktiv i organisationen. Det är inte sant. Jag drog mig tillbaka då och då och vilade på en kökssoffa.

Jag pluggade på så jag skulle veta vilka jag skulle midsomra med. Där fanns flera med cancer, en med MS, några dekorerade (tatuerade), några tystlåtna, några välartade, talföra och trevliga. Helsyskon och halvsyskon med sina familjer. Skilda, med nya relationer, egna barn – den andres barn, änkor, särbos, Ett stycke Sverige i miniatyr.

Vi hade tur med vädret. Enda regnskuren kom då vi pausade innan det var dags för buffen. Avspänt, härligt och lagom för mig med en inte helt snäll blåsa.

Midsommardagen vandrade vi vid en skogstjärn där vi blev guidade i stugornas ägoförhållanden och ägarnas grad av girighet. Där fanns sur-djävla Enok Sjödins stuga (namnen är fingerade) vars ägare jagar tjuvfiskare och girigt bevakar sin egen brygga. Där fanns Ulla-Britt Westins stuga, hon som fick marken av Skogsvårdsstyrelse som inlösen och som därmed blev privat ägare till den badplats som byborna själva skapat med sina bara händer. Nu sitter skyltar upp om privat ägo och olika byggnadsverk förtydligar platsens privata karaktär. Våran guide och värd gillar inte girighet, helt uppenbart. Nej, generös och hjälpsam ska man vara.

Innan vi åkte hem igår, midsommardagen, resonerade vi på mitt initiativ om synen på elit. Det är kontroversiellt med gymnasieutbildning för särskilt duktiga elever. T ex duktiga i matte. Däremot har vi i Sverige mångårig erfarenhet av elitgymnasier, som inte alls är lika kontroversiellt. Vi har skidgymnasium, tennisgymnasium, curlinggymnasium etc. Det är i Sverige betydligt mera OK att särskilt stötta elever som är duktiga i fysisk aktivitet, läs sport. Men det är rejält kontroversiellt att stötta särskilt duktiga elever inom teoretiskt intellektuella discipliner. De praktiskt inriktade gymnasielinjerna har låg status. Det här har jag svårt att förlika mig med. Även om problematiken inte alls är enkel. Jag blir lika upprörd över fenomenet att barn blir vingklippta och inte stöttade att utveckla sin potential (oavsett vilka förutsättningar de har) som att människor är giriga på andras bekostnad.

Därmed är midsommaren överstökad. Dotter och mågämne har rest söderöver och jag är nyklippt. Fick min sommarfrisyr tillyxad i trädgården medan solen gassade på mig.

Nu återstår att bara två vardagar innan jag lägger upp mig på operationsbordet. Blåsan har slutat blöda, men den har varit öm och surgnetig med trängningar och det gör fortfarande ont då jag kissar. Åter täta nattvandringar. Känningarna från blåsan just nu gör mig väl medveten om att jag ska få nya avgörande besked.