Nätkontakt

Jag har ju berättat om att jag klivit in i kontaktsighternas värld. Jag har fått kontakt med en man i regionhuvudstaden via Mötesplatsen. Han har berättat lite om sig och jag lite om mig. Vi har en del gemensamt. Kulturella intressen, vi är båda enda barnet och har haft några prövande år med vård av och döende föräldrar.  Han har utmattningssyndrom och en krasslig mage. Fick veta att han skulle genomgå koloskopi dagen före min operation. Intuitivt valde jag att inte säga nåt konkret om min hälsa. Sen kom tiden runt midsommar då min blåsa krånglade lite mer än vanligt och jag själv tappade lusten för allt vad kontakter heter. Jag skrev nåt lite avsnoppande till honom.

 

Igår ringde jag för första gången för förklara mig och för att höra hur det gått med koloskopin. Innan jag ringde tänkte jag att han har nog fått besked om cancer. Det stämde. Jag kom att prata med en man som just fått besked om och själv sett sin cancer, en rejäl bula, i tjocktarmen. Det forsade existentiella tankar och erfarenheter ur honom. Och ja, jag har ju stor kapacitet att lyssna. Det han berättar skrämmer inte mig det minsta. Jag kan lyssna på hur undersökningen gjordes, hur tumören såg ut, hur hans mamma dog (i blåscancer som inte upptäcktes förrän det var alldeles för sent) mm utan att det rubbar mig det minsta. Det är snarare så att cancern hjälper till att få samtal med både djup och kvalitet. Man slipper en ytlig transportsträcka.

 

Såna här kontakter kan man också få på nätet. Fast det var inte det jag sökte, när jag gick ut.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0