Omtag
Ja, då är jag alltså hemma i mitt eget hem i min egen säng. Konstigt. Känner mig nollställd, men tror jag är besviken.
I går tufsade jag runt i min hus och gjorde just ingenting. Det enda vettiga jag gjorde var att handla medicin och mat. På eftermiddagen lade jag mig att vila och somnade i flera timmar. Bara för att vara vaken en stund och sen sova för natten.
Tankarna går rent konkret en hel del till ”svirret”. Nu finns en hel hög teorier kring vad det kan vara för nåt. Svirr är den lättare yrsel med lite kallsvett i pannan jag har under en kort stund, kanske bara en minut eller två. Hela jag är påverkad. Lite grann. Jag har svirr allt oftare tycker jag.
Min läkare hade tre förslag på förklaringar till mitt svirr:
* ”Feber”, utan att vara feber. Alltså känningar i samband med urinvägsinfektionen.
* Kissfrossa. Det finns såna fenomen. När man är kissnödig kan hela kroppen reagera.
* Klimakteriekänningar. Hon menade att såna känningar minsann kan komma tillbaka, trots att klimakteriet är överståndet. Särskilt om man är stressad.
Min egen diffusa oro:
* Cancern har kommit tillbaka och ger sig till känna med svirr. Är kanske mindre troligt. Cancer känns ju inte.
Fast jag tycker nog att läkarens olika förklaringar känns troliga. Kanske inte kissfrossa, men resten. Den förklaring jag har mest motstånd mot är klimakteriekänningar. Vadå! Det är minsann ett överståndet stadium för mig. Och vadå! Skulle jag vara stressad? Jag är ju lugnet självt. (Ja, ja, jag inser det orimliga i min reaktion.)
Det ska bli intressant att se om svirret avtar nu när den nya antibiotikan tar hand om den urinvägsinfektion jag har. Jag äter Amimox nu.
Nu ska jag hämta nån sorts energi till att göra nåt vettigt. Den kommer inte av sig självt. Kan ju alltid börja med att äta en GI-frukost. Det är väl ett sätt att ta ett omtag i det normala livet.
