Kontext

Nu ska jag gnälla riktigt ordentligt. Jag har haft det här gnället i mig accelererande den senaste tiden och nu får jag närmast spunk.

Jag tycker att vi människor är knepiga, egoistiska och rent ut sagt vidriga. Det jag har irriterat mig på är hur vi skräpar ner. Vi kastar cigarettfimpar, godispapper, plastbägare som innehållit risifrutti eller milkshake, ölburkar och glasflaskor med innehåll av läskeblask. Vi kastar det här skräpet var som helst och alls inte bara i behållare för skräp. Dessutom har vi mage att tycka att det ska finnas skräpbehållare uppsatta överallt där vi går. Utan tanke på att det är människor som plockar och städar efter oss. På sistone har det funnits nyheter om kommuner som ställt in städning av torg och badstränder av pangabrist eller för att uppmärksamma oss på vårt beteende. Kvällspressen har braskande rubriker med listor över Sveriges värsta snuskbadstränder.

Jag tycker att vi är helt sanslösa, faktiskt. Det har gått över alla rimliga gränser.

Igår tog jag mig ännu en tur till den där skogstjärnen. Nyligen har det byggts en handikappramp dit för att öka tillgängligheten till denna underbara plats på jorden. Det är ett fint stycke orörd natur och där finns inte sopställ uppsatta. Jag vandrade till mitt tänkeställe och tillbaka. Började plocka skräp där jag satt. Ett cigarettpaket och några fimpar, godispapper. När jag gick hemöver såg jag det ena efter det andra som jag också plockade med mig. Hittade en liten plastpåse som jag kunde lägga skräpet i. Den blev full men jag hittade fler plastpåsar. När jag kom ut till stora badstranden där de många människorna vistas, så var det så mycket skräp att plocka att jag gav upp.

När jag gick där med mina skräppåsar, tänkte jag att det är så här vi gör i det stora perspektivet också. Vi eldar upp jordens resurser av fossila bränslen för vår bekvämlighets skull inom loppet av hundra år och vi spyr ut skräp i atmosfären som gör att jorden kippar efter andan och vårt klimat förändras dramatiskt.

Ja ja. Jag vet att jag är medskapar i det här. Det är ju skitjobbigt att bli medveten om vilket svin jag är. För övrigt är svinen oskyldiga i det här sammanhanget. De är renliga djur. Om de får förutsättningar att leva på sitt sätt, vill säga.

Det jag nu undrar över är varför jag känner mig så personligt kränkt och iriiterad på oss skräpande människor. Är det ett sätt att kanalisera min nuvarande livsfrustration? Skulle tro det.