Tickande bomb

Jo då, vi pratades vid en del om min situation, urologen KÅ och jag. Bl a skisserade vi lämplig tid för TUR-B operation. Mitt i juli. De har låg aktivitet under sommaren och jag valde att bli opererad av henne när hon kommit tillbaka från en semesterperiod. Hon kan ju mig utan och innan (framför allt det senare).

 

Vidare vet jag följande. Om sköljprovet visar sig innehålla cancerceller, så ska TUR-B- operationen göras i alla fall, för att se hur djupt cancern växt. Fast det är inte troligt att den hunnit så djupt… Samtidigt gäller att blåsan ska bort och då vidtar ett jagande efter läkare som kan göra ingreppet tillsammans med henne. Det lär väl bli i augusti i så fall. Tidigast. September kanske.

 

Apropå det. KÅ opererade en patient i måndags, en Lundiana-påse. Det är den sorten jag bestämt mig för om det blir aktuellt. Skönt att ha gjort den valprocessen, faktiskt. Hon gjorde operationen tillsammans med någon av mästarna i Sverige som flög upp över dagen. Hon berättade att de kunde göra operationen utan att ta bort slidan, och det kan man göra när cancern sitter framtill. Det skulle kunna bli så i mitt fall också, för min cancer sitter upptill, framtill. Hon såg mäkta stolt ut, för det hade gått så bra och varit så lärorikt. Jag tyckte det var väldigt bra att hon tränat, ifall hon ska skära i mig med.

 

Så pratade vi lite om det här med att leva med INSIKTEN. Det är en mognadsprocess som tar sin tid. Jag tycker själv att jag mognat betydligt under det här året. Jag har det lugnare i mig själv, fast jag vet så mycket om min cancer. Det är verkligen speciellt att leva ett normalt liv med döden så påtagligt närvarande som en möjlighet inom något års tid. T1 G3 (min cancersort) är särskilt svårbedömd (det har hon också sagt tidigare) och kan beskrivas som en tickande bomb.
Hon kunde inte sia om något för den närmsta framtiden – och det hade jag inte väntat mig heller. Jag börjar faktiskt förstå min situation. Det går inte att säga nåt. Bomben tickar, men det är inte alls säkert att den detonerar.

 

I alla fall är det skönt att ha tagit något sorts prov idag. Jag går inte lottlös, den här gången. Det är skönt att ha lite koll på den där tickande bomben. Så gott det går.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0