Kontext

Tänk att Ingela Agardh dog häromdan. Kanske var det rentav igår. Har sett henne framträda i morgonsoffa om sin cancer för en tid sedan och noterat att hon propagerar för mera Gud i TV.

Jag har känt nån sorts systerskap med henne. Hon har varit ett driftigt fruntimmer. Hon har representerat en sorts kvinnlighet som jag beundrar och respekterar. Kunnig, rolig, tuff, drastisk och fräck. Och som jag inte riktigt hittar efterfrågan på i kontaktsighterna. Det är en stor sorg, faktiskt. Men det är en annan historia, som jag inte ska ge mig in på nu.

Ingelas död är en av de stora nyheterna på TV-nyheterna nu på morgonen. Dom sände den där morgonsoffeintervjun i repris nyss. Och nu såg jag nåt ännu mer än sist. Hon gick i polemik med vår syn på döden och hur den gestaltas i pressen som nåt oerhört dystert allvarligt. Hon förmedlade faktiskt en syn på döden som något ganska lugnt och fridfullt och som man kan skoja om. Bl a berättade hon om att hennes man också är svårt sjuk. Han hade kommenterat situationen: -Undrar vem som vinner på upploppet, du eller jag.

Ingela förmedlade också en trovärdig bild av sig själv som färdig med livet. Hon har gjort sitt och drömmer inte om en massa som hon inte hann göra. Hon var vän med döden och hade inte den där livskampen kvar i sig. Detta förundrade henne och hon tyckte nog att hon BORDE vilja leva.

Det här ger mig något. Döden är verkligen inte nåt statiskt otäckt gräsligt i alla lägen. Klart att ond bråd snabb död är traumatisk för framför allt anhöriga. Men har man levet ett långt liv och har det mest bara besvärligt, så är döden närmast en vän. Och så tänker jag just nu även kring yngre personer. Det är för väl att döden finns. Den är verkligen ett fint alternativ när tillvaron är mest bara för djävlig.

Alltså, Ingela har gett mig insikten att döden verkligen kan ha många olika ansikten. Jag håller med Ingela, då hon ifrågasätter vår kulturs och medias bild av döden som något oerhört svårt och tragiskt. Den borde nyanseras. Det skulle vi alla må bättre av.

Jag inser också att det har hänt något med mig under det här året med cancer. Nog var jag tidigare vän av döden som ett bra alternativ för gamla och svårt sjuka. Nu har jag blivit vän med tanken på att döden har väldigt många olika sorters ansikten. Och betänk alternativet om döden inte fanns. Det skulle ju urarta till rena rama hellvetet på jorden.

Jag undrar om det var så Ingela tänkte. Att TV skulle må bra att ha mera Gud. Hon pratade om behovet av mera andlighet. Med flera filosofer och andligt inriktade personer på TV får nog vår sterotypa syn på liv/död en behövlig nyansering. Jag håller med henne. I princip.