Kontext

Grovkatetern är borttagen och nu ska vi se hur pass självgående jag är. Om jag har det för svårt ska jag få en tunnare mjukare kateter. Jag bad läkaren rekommendera mig att ta det lugnt och stanna kvar ett tag. Det gjorde han med myndig röst. - Då säger vi att du måste stanna kvar här och prova dig fram och vad som funkar. Då får väl gå här i korridorerna och vanka.

Jag mår verkligen bra av att vara här på avd 14A. Det är lugnt och fridfullt. Jag slappnar av och det påverkar hela mig till det bättre. Jag har duschat och tvättat håret, putsat och ansat och känner mig fräsch. Jag har vandrat på Kungsleden (korridoren) och jag slumrar.

Min vanliga urologläkare KÅ ringde, fast hon inte har jour (fattar ni va bra jag har det !) och sa 1) att hon läst min blogg för att ha koll på läget och 2) undrade hur jag hade det. Kanske har jag en rejäl urinrörskatarr? Tror jag mig om att klara att spruta in bedövande gel i röret? Kanske har det varit en stor psykisk anspänning på mig?

Verkar troligt alltihop. Det är fortfarande taggtråd i röret då jag kissar. Med lite träning ska jag nog kunna ge mig själv bedövande gel. Ett problem är att det är så brottom när trängningarna kommer. Nu tränar jag på att spruta in gel. Känner mig fumlig och rätt okunnig om hur jag själv är konstruerad. Men bildbar.

Ligger för övrigt mest och vilar på min säng, tillåter mig att vara lite tröttdåsig. Det är som om en lättad tröttdimma väller in över och in i mig. Jag skulle kunna sova i flera dygn.

Jag har min mobil här men inte någon laddare. Därför är jag sparsam med att använda mobilen. Det är en hälsning till dem av er som har anledning att höra ett ord eller två från mig. Nu vet du varför jag inte hör av mig. Inte bara jag vilar utan även mobilen. Mail läser jag av och till. Ute är det gråsnöslask. Det är nåt visst med återhämtning.