Avdelning 14A rum 4
Nu är jag nog inte riktigt klok. Här ligger jag på en spartansk metallbrits i ett undersökningsrum nr 2 på akuten. Med datorn i knät.
Det verkar vara kateterrummet, för de har varit inne och hämtat katetermaterial härifrån. Vid min sida finns ett rostfritt rullbord med ett metallbäcken, några gröna väl ihopvikta tygskynken, en tång, en knipsax, en grov kateter med bautastort hål (flera gånger större än det jag drog ut tidigare idag). Vidare finns en engångspåse och några sprutliknande saker som jag utgår från är smärtstillande gel.
Längre än så kom jag inte igår då jag låg på britsen vid midnatt och fördrev tiden i väntan på akutläkaren. Hon kom, hon satte in den där grovsingen och helvete vad ont det gjorde. Jag var inte tyst, kan jag säga. Och sen när det var gjort, så kändes det som om jag hade en timmerstock mellan benen. Ända tills en sköterska kom och stack mig i låret med en spruta Ketogan. Efter det ändrade tillvaron kvalitet till något åt det ljuvliga hållet. Jag blev ivägrullad till min gamla avdelning 14A, rum 4. Där blev jag 1) igenkänd och 2) spolad i blåsan. Det gjorde inte alls så ont som jag föreställt mig, tack vare Ketoganet ?, och det såg också bra ut det som kom ut. En liten blodlevrad kluns bara.
Jag börjar undra om det kan vara så att förra katetern helt enkelt gav mig skavsår.
Nu ligger jag här på 14A rum 4 och tittar ut på blånande berg. En ny dag är i antågande. Det är muldisigt och jag mår förvånansvärt bra. Jag börjar återfå tron på att kunna fungera någorlunda normalt till veckan. För det har naturligtvis hunnit lägga sig som en ny stress hur jag ska hantera mina olika inbokade åtaganden till veckan.
Det är lugnt och stilla här på avdelning 14A, rum 4. Både utom och inom mig. Men en dam pustar och stånkar bortom mitt eget avgränsande skynke. Hon verkar ha ont och besvärligt.
