Kontext

Om en knapp timme ska jag bege mig till friskhuset i min stad och få den andra instillationen av tre i denna den första underhållsbehandlingen. Den, som har strulat och där det visat sig att jag har en släng av tuberkulos i blåsa och kanske också lungor. Det heter BCG-it. Att ha BCG-it i blåsan innebär att den är hispig, ibland hysterisk och dess beteende är inte viljestyrt.

Igår bilade jag till regionhuvudstaden för att träffa en kurator för första gången. Jag kissade på mig i bilen både på vägen dit och hem. Resan tar 45 minuter och jag kunde inte hålla mig så pass. Innan jag kom in till kuratorn gick jag på friskhusets olika toaletter två gånger och under samtalet en gång. I natt har jag sprungit på toa var och varannan timme.

Nu om en stund ska jag hålla mig två timmar med BCG-soppa i mig. Helst. Och det är en soppa som retar och som dessutom kanske gör mig sjuk. Du förstår kanske att jag inte begriper hur det här ska gå till. Hur i fridens dar ska jag kunna behålla den där soppan?

Samtidigt kan jag tycka att jag just nu, timmen före timmen då det ska ske, har en förutfattad mening. Jag provar att tänka på min fantastiska blåsa som är en bra behållare och på det goa medlet som ska äta upp eventuell cancer. Men när jag sitter och tänker så, så blir jag mest bara kissnödig.

Igår, på väg till kuratorn, ringde PR-kvinnan MH för att damma av tankarna på att ge blåscancern ett offentligt ansikte. Det känns lite fel att beskriva henne som PR-kvinna för hon är långt kompetentare än så, men i brist på annat så får den beskrivningen duga. Vi har inte hörts av på länge och nu pratades vid igår kväll. Livet blev genast lite roligare.

För mig är det roligt att vara linslus (tydligen) och att göra något som känns meningsfullt. Det känns meningsfullt att ge en osynliggjord sjukdom ett ansikte. Jag trivs med att vara duktig och lära nytt. Jag otrivs med att inte klara av saker och ting som känns viktiga.

Om en stund ställs jag på prov. Jag vill verkligen vara duktig och behålla soppan. Den ska ju rädda mitt liv. Men jag tror inte att jag kommer att klara av att bli instillerad särskilt bra. Jag bara begriper inte hur det ska gå till. 3000 spänn upp i rök. Så känns det.

Det får bli som det blir. Nu har jag laddat med blåslugnande och smärtstillande medicin. För övrigt kan jag inte göra mer än mitt bästa.