Inte lätt
Sedan i går lunch är jag betalande medlem i GI Viktkoll. Jag har satt ett tufft mål. Till sommaren ska jag vara närmare 20 kg lättare och i god fysisk form. Viktmålet ska jag nog avhandla med min läkare och friskvårdande sjukgymnast också, för säkerhets skull. Jag har nu tillgång till den där beslutsamma energin som jag emellanåt rids av. Projekt är jag bra på.
Jag fattade beslutet utifrån hypotesen att nu skulle blåsan få vila i lugn och ro och därmed skulle den hålla sig lugn och att jag KAN promenera och motionera så som jag behöver för att lyckas. Jag tror att jag får tillgång till den här energin för att nu gör jag något som jag kan påverka. Jag kan faktiskt påverka min egen vikt och kondition.
Redan i går eftermiddag kände jag ny taggtråd i blåsan. I natt har jag sprungit på toa 8 gånger på 7 timmar igen. Jag känner av blåsan rätt rejält nu och befarar att den kommer att knota under morgonens promenad med CE. Det är som om tillvaron hötter med näven och påpekar "Hörrudu, du ska inte tro nåt. Du ska inte tro att du har nåt att säga till om."
Jag är, om inte nedslagen, så i alla fall medveten om att det här inte kommer att bli lätt. Motvilligt böjer jag mig för tillvarons villkor. Vilka de nu är för mig. Vad det innebär i praktiken, vet jag inte.
