Sprattel

Nu har jag varit hemma en hel vecka och tagit det lugnt. Meningen var att blåsan skulle lugna ner sig. Det har den också gjort. Till en del. Men allt är relativt. Jag är allt annat än besvärsbefriad. Fortfarande går jag på toaletten mer än en gång per timme dygnet runt. Framför allt på nätterna räknar jag gångerna för att ha koll. Fortfarande känner jag av diverse förnimmelser i blåsa och lungor. Mm.

 

Att vara hemma och ha det lugnt ger också utrymme för extra uppmärksamhet på hur jag har det. Jag har haft rätt tunga grubblerier och undrar också över en del fysiska fenomen, som inte är tydliga för mig. Känner jag samma sveda och nyp som tidigare, var det inte lite värk åt ryggen i natt, är inte höften lite ostadig och värkig, hur är det med lederna i fot, arm och knä egentligen? Det börjar likna inbillningssjuka. Eller?

 

Jag är trogen GI Viktkollare. Fascineras av den mängd mat jag äter. Gott är det också. I går kväll kände jag "alkoholistsug" efter kolhydrater. En rostad brödskiva känns som paradiset. Tanke på kladdkakan till kaffet får det att vattna sig och jag känner sorgsenhet över att måsta vara sträng med mig själv.

 

På det hela taget känner jag mig som mask på en krok. Jag sitter fast och kommer inte undan.

Mina mat- och levnadsvanor måste ändras. Det kommer jag inte undan. Sprattel.

Cancer finns där med sitt livshotande allvar. Sprattel.

Besvären i blåsan finns där med en envetenhet som jag bara vill fly ifrån, men inte kan. Sprattel.

När man är masken på kroken är man offer för omständigheterna. Och jag otrivs med att vara offer. Sprattel.


Det är inte lätt att gilla läget, ska jag säga.
Sprattel.


Kommentarer
Postat av: vännen i västerås

Jag funderade på om man kunde resonera som en nykter alkoholist, med tanke på din liknelse. Jag slipper att dricka, eller det kan man ju inte säga vad gäller mat, jag slipper att äta. Ok jag försöker igen, jag slipper att vara tjock..........det har ju inte hjälpt hitills, i alla fall inte på mig. Men visst är det ett beroende, maten eller kakorna. Kanske man kan ha nytta av tolvstegeprogrammets bön (Jag har arbetat med drogberoende) " Gud ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden". Vet inte om det hjälper dig, man kan ju byta ut ordet gud till en starkare kraft än mig själv. Tolvstegsprogrammet säger också i sitt första steg. Jag erkänner min maktlöshet inför drogerna, maten, jag har förlorat kontrollen över mitt liv osv osv. Jag svamlar på men vill gärna hjälpa dig och iofs mig själv att komma på varför du/jag äter mer än vad vi gillar.

2008-03-15 @ 17:45:56
Postat av: Kontext

Hörrudu. Det här vill jag prata grundligare med dig om.
"Jag erkänner min maklöshet inför kolhydraterna och den fysiska lättjan, jag har förlorat kontrollen över mitt liv."
Jag tar tacksamt för den hjälp jag kan få. men jag har lite svårt med maktlösheten. Matintag och motion är väl ändå det som jag har faktisk makt över? Jfr sinnesrobönen.
Resten får vi ta på telefon. Jag menar verkligen allvar med mitt intresse.

2008-03-16 @ 06:55:56
Postat av: vännen i västerås

vi hörs då jag kommit hem från sjukhuset, förlåt, friskhuset. Kanske tisdag men snarare onsdag

2008-03-16 @ 10:21:36

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0