Kontext

Nu är jag hemma efter två intensiva konsultdagar i en stor grupp och vi var tre ledare. Jag minns det som att jag sprang på toaletten hela tiden, men det är nog inte andras bild. Min ena kollega sa att det då alls inte störde arbetet.

Änglarnas medicin gör obetydlig nytta. Jag har fortfarande taggtråd i blåsan, täta trängningar och ibland lätta blödningar. Nu ligger jag vaken en stund efter en av de otaliga nattvandringarna och känner hopplösheten krypa på mig. Skulle behöva läkarråd igen. Min läkare har stor operationsdag idag och känns därför inte tillgänglig. (Jag ska nog finna på råd när bara morgontimmen blivit till dag.)

Vi närmar oss påsk med stormsteg. Vad kan det bli av det här? Förra vändans hysteriska situation där jag till slut landade på sjukhus finns i färskt minne. Det vill jag till varje pris undvika, för det var helvetiskt.

Har jag redan resistenta bakterier i blåsan? Kan infektionen sprida sig i det urologiska systemet (till njurarna)? Har jag nåt värre? Landar jag med kateter igen? Kan jag fara iväg och göra lite planeringsjobb med min kollega i morgon? Kan jag fira påsk på en ort uppströms älven hos mågämnets mamma?

Den här osäkerheten i kombination med smärta och besvär gör mig nedstämd. Jag är bara mer och mer motiverad att få den här blåsan bortplockad, för så här kan jag bara inte ha det. Det här är inte kul. Urk burk.