Kontext

Jag återupplever våren. Vädret är solgassigt och jag är sömnig. Förvånansvärt trött, faktiskt. Med tanke på hur bra jag ändå mår. Blåsan är bara småkinkig.

I måndags var jag med om en märklig upplevelse. Vårt företag blev genomlyst på ett seminarium med förståsigpåare som skulle stötta oss i vår affärsstrategi. Känslan efteråt var att vi inte kom en millimeter framåt alls. Jag jobbar på att ändå få ut något av vad som sades, men lyckas inte så bra. Vi ska i alla fall ha en affärscoach att träffa framöver. Det tror jag på.

Igår var jag till regionhuvudstaden och träffade en sjukgymnast för att gå igenom den träning och de rörelser jag kan göra i rådande situation. Blåsan var så där pedagogiskt småkinkig så det var ett väl valt tillfälle att utforska vad som funkar. Nu är jag mycket klokare. Riktigt nöjd är jag.

Mycket riktigt är det inte så lyckat med promenader och tramp-gå-maskiner där jag liksom gnuggar och gungar blåsan. Men cykla går utmärkt så länge blåsan får sitta still på sadeln. Tänker att terrängcykling nog inte är så bra. Och det funkade riktigt bra med roddmaskin. Det hade jag väl aldrig trott. Jag lärde mig också bra saker om hur jag kan stärka buk, rygg och axlar. T ex att jag inte ska djävlas med armarna uppåt utåt där det gör ont. Fick en hel del rörelser utan belastning att göra. Det känns lite fuskigt att stå kutryggig och dingla med armarna nedåt och bara göra simpla roterande rörelser i luften. T ex att låtsasskriva mitt namn. Det kan väl inte va nåt? Men jo, det kan det. Cyklandet ska jag göra med nästan inget motstånd också. Bara få upp värmen i kroppen och lite flås. Och jag ska vara noga med att ha en varm kropp när jag gör de där rörelserna som inte har nån belastning. Man har gått och blivit en gammal tant. Suck.

Väl hemma var jag så där trött igen så jag la mig att vila. På kvällen fick jag middagsbesök av en person som jag hittills haft professionell relation med. Nu klev hon in i mitt hem mer som kompis. Vi kom att prata om den där företagscoachningen från dagen innan. Och samtalet tog fart. Fascinerande att se hur en hjärna med stor strategisk utvecklingskompetens funkar. Och nu vet jag vad affärscoachning kan vara. Samtalet ledde vår affärsstrategi sjumilakliv framåt.

Idag har jag vistats några timmar i Länsstyrelsens sessionssal och träffat tjugutalet ambassadörer för kvinnligt företagande. Hövdingen välkomnade med ett anförande om vision och strategiska mål för länet. Vi var ditbjudna på en första träff. Presentationsrundan tog sin lilla tid och jag blev alldeles hänförd av alla berättelser. Det gemensamma temat för oss var att motgångar är passerbara hinder och att det är livskvalitet att själv bestämma över vad jag gör med min tid. Det tycks mig som att alla har gått igenom rejält svåra motgångar och livskriser och kommit ut på andra sidan betydligt klokare än innan. Och alla jobbar mycket. Fick bl a idéer om TV-program där vår region kan sättas på europakartan. Och jag skulle ha lust att djupintervjua alla och skriva en bok om dem. Vilka levnadsöden!

Väl hemma vilade jag mig på sängen igen. Och somnade. Det är inte likt mig. Väldigt va trött jag är. Blev väckt av ett telefonsamtal från min blåskompis i V. Om en stund ska jag iväg och fira en 57-åring. Jäsp. Har jag drabbats av ledighetströtthet?