Kontext

Det var inte bara så att min urolog ringde mig för att kolla upp läget. Hon gjorde en snabbvisit också. Då hon ändå var i min stad kunde hon lika gärna svänga förbi och lämna sjukintyget och prata några ord över en slurk tranbärsjos. Som den mänskliga urolog hon är, så kom hon i full fläng och där på bron sa hon -Jag glömde sjukintyget!

Vi pratade lite om framtida scenarios med avstamp i den operation hon gör i min blåsa efter midsommar.

Om det då finns minsta tillstymmelse till cancer då, så ryker blåsan. Det innebär att cancern i så fall är så pass aggressiv, dvs kommit tillbaka så pass snabbt, att det är dumt att chansa. Men om det dröjer åtskilliga år innan cancern kommer tillbaka, så kan det bli aktuellt med att behandla med de vanliga preparaten.

Om jag är cancerfri även vid midsommar, så gäller en framtid med underhållsbehandlingar. Och man måste inte behandla med BCG, som jag haft problem med. Det finns cellgifter också. Problemet med att ha behandlat blåsan med både BCG och cellgifter är att den inte brukar gilla det. Risken för skrumpning är överhängande. Men det behöver inte bli så heller. Så vid ett glädjande besked om att jag är cancerfri, så väntar möjligheten av behandlingar där den ena (BCG medac) kan var pest och den andra (cellgift) kolera. Tjo ho.

Så berättade hon att de på senare tid haft många patienter med starka reaktioner på BCG medac. Hon viftade med armarna och menade patienter i städerna runtikring. Den tidigare leverantören finns inte kvar längre. Och med den nya leverantörens preparat, som utlovats vara exakt samma som tidigare (samma BCG-stam), tycks ge starkare reaktioner. De undrar om de olika iakttagelserna är ett mönster. De har anmält iakttagelserna till - ja, nånstans.

Jag kan inte låta bli att tänka på mina blåskompisar, som sitter där med vågig mun då deras blåsor också reagerat rejält. Kanske är det så att vi alla tre reagerat starkare än vad som tidigare varit brukligt?

För övrigt är jag inte alls så upptagen av min hälsa längre. Planerar resa söderöver idag för att skaka tass med Maud Olofsson i morgon. Då är det Kick Off för oss ambassadörer för kvinnligt företagande. Det ska nog bli trevligt att träffa en stor samling rejält handlingskraftiga starka kvinnor. På kvällen ska min dotter och jag gå på dansföreställning på Dansens Hus.

Häromkvällen var jag på All sköns musik, som anordnas av Folkhögskolan i vår stad. Såg Trollflöjten igen (ännu bättre nu) och lyssnade till elevernas instrumentala och sångliga insatser. Va duktiga de är.

Jag glider runt i tillvaron och har det väldigt bra. Och det har jag ju läkarordination på att jag ska göra, så jag är lydig också. Livet är allt bra trevligt. Just nu. Trots det lite skuggiga innehållet i samtalet från det oväntade besöket av min urolog.