Kontext

Jag förstår om det är jobbigt att läsa mina utgjutelser om min ofullkomlighet och dålighet. Bara så att du vet - jag gör det för att pysa ut min frustration och för att komma igenom det där not-good-enough-tjafset. Jag tror nämligen på att det i långa loppet är lättare att ta mig igenom skiten än att ständigt mota bort den. Nu har jag utgjutit mig i bloggen, till min dotter, till mågämnet och en kompis, och se... det hela blir mer och mer komiskt. Jag är inte lika dålig på allt längre.

För övrigt har jag unnat mig en sak. För 35 000 kronor!!!!

Jag har blivit med SJ årskort silver och SJ Prio svart kort. Det innebär att jag kan fortsätta att vara den slarver jag är och till och med njuta av det. Nu kan jag vara ute i sista minuten utan att priset förändras, boka biljetter där jag får pengarna tillbaka om jag inte genomför resan etc. Och vid en viss gräns på ca 50 resor på ett år så är det tom lönsamt. Det ska jag ledigt komma upp i - om inte cancern sätter stopp förståss. Å andra sidan kan cancern få krångla lite och jag behöver inte betala för biljetter som jag inte använder. Jag är sååå nöjd.

Idag är jag tom lite duktig. I alla fall på nåt. På att konsumera. Det mår samhället också bra av. Ett av finans- och ekomomikrisens problem är att vi alla sitter här hemma och är skitskraja över våra pengar. Vilket bidrar till att förvärra problemet. Nu har jag inte bara underlättat tillvaron för mig själv. Jag har bidragit till att få samhället på fötter också.

Summa sumarum - dåliga jag är en bekväm miljövänlig amhällsutvecklare. Alltid nåt.