Kontext

Vintern har kommit så tillvida att vi haft rejäl frost långt in på dagen och ett lättare snötäcke på marken. Min dotter och mågämne var på besök här i helgen. Mågämnet övar och övar inför kommande pianistiska utmaningar. Dottern och jag tog oss en tur i den vinderskrudade skogen. Tro det eller ej. Vi hittade en halv kasse med trattisar. De var stelfrusna och sa pling när vi bröt av dem från marken och de klirrade likt spröda träbitar då vi släppte ned dem i svamppåsen. Så brukar inte trattisar låta. Nu gjorde de ljuv förvintermusik.

Idag träffade jag en gammal god vän. Hon berättade om en annan gammal god vän som i morgon skall opereras för bröstcancer. Ja ha. Vi blir fler och fler i bekantskapskretsen.

Jag tänker ta kontakt och erbjuda mig som samtalspartner kring frågor som rör företagande. Jag kan berätta om mina val vad gäller kundkontakter. Jag minns hur svårt jag tyckte det var att välja väg - öppenhet eller hemlighetsmakeri? Intuitivt kände jag på mig att det var bra för mig och för kundrelationen att vara öppen. Och jag har förstått att det inte alls är ett självklart val. Numera är jag också ett exempel på en cancermänniska som det går bra för. Jag kan alltså vara en sorts det-kan-gå-bra-förebild. Det gör jag så gärna. Men det är ju inte alls säkert att det är behövt eller önskat. Men erbjuda kan jag alltid göra.

Det känns faktiskt som att visa tacksamhet gentemot den vårdapparat som satsat så hängivet på att få mig frisk. Om jag kan spilla lite friskenergi på andra, så gör jag det mer än gärna.