Resande undrande
Veckorna springer. Förra veckan var jag på resande fot i storstäderna i mellanmjölkens land. Den här veckan är jag hemma och hämtar andan och tvättar kläder för att nästa vecka vara ute på vift igen.
Parallellt med detta trevliga och inte alls stressiga flängande har jag slutat äta antibiotika på rekommmendation av mina läkare. Det gjorde faktiskt susen. Taggtråden avtog. Fick också prova en ny blåslugnande medicin. Den har jag ätit i en dryg vecka.
Taggtråden i blåsan är alltså borta. Men jag har hela tiden en dov obehagskänsla i blåsan. Det har också kommit en ny trötthet över mig. Tröttheten är av tungt slag och kommer redan vid 16-17-tiden och då vill jag bara sova. Med stor kraftansträngning och kaffe håller jag mig vaken till ca 20-21. Sen förmår jag inte hålla ögonen öppna längre. Jag hoppas att det är den nya blåslugnande medicinens biverklingar jag känner av. Nu provar jag att leva utan den och hoppas bli vaknare. På alldeles eget och med läkare okommunicerat initiativ. Att leva helt medicinlös kan inte vara fel, tänker jag. För det är ju inte behandlande mediciner jag ätit, bara symtomlindrande.
Nu är jag inte bara resande utan också undrande. Min nya undran kommer att stillas vid ny undersökande operation 8 januari.
