Kontext

Jag bor hos en gammal nätverkskompis över helgen. Hon har nån slags närmast kronisk inflammation på stämbanden, så det är allra bäst om hon inte pratar. Vi umgås i relativ tystnad och är det nån som håller låda, så är det jag. Igår kväll gick vi till kyrkan nästgårds till hennes bostad, Oskar Fredriks kyrka, och tog del av Tangonatta, som är en aktivitet i Kulturnatta som pågår runt om i staden.

Herre gud vad härligt det var. Otroligt vackert. Och nog var jag trött alltid. Trött och hänförd. Har sovit som klubbad med några toa-vandringar på natten. Känner mig vederkvickt och hela helgen känns som en frist. Jag kommer att fnula på för mig själv här och kan få en hel del gjort.

Det känns som att det blir en välkommen frist.