Kontext

Nu är jag nyopererad och ligger på AO, akutens observationsavdelning, för att det var här det fanns en tillfällig bädd för såna som mig. Det tog rejäl tid att få tillbaka benen efter spinalbedövningen. Jag hann inte bli tillräckligt redo att stå på egna ben för att kunna skickas hem igår. Hem åker jag alldeles strax. Jag har just ätit frukost och fått smärtstillande. Snart tas dropp och kateter bort. Sen ska jag klä mig och vila innan jag åker sjukresa hem.

Jag mår finfint, men blåsa är naturligtvis ilsken igen. Den gillar inte att man bråkar med den. Just nu går den i kramp bara en gasbubbla rumlar i magen.

Gårdagen var så här för mig. Vaknade 6.30 och duschade med desinfektionsmedel. Ingen frukost. Bil till Resecentrum. Kom med buss i god tid och hittade dagkirurgen på en helt annan våning än sist. Det här är deras ordinarie plats, visade det sig. Min hittillsvarande läkare KÅ dök upp i väntrummet och viskade att PL, som ska operera, inte var så glad i tanken på att jag skulle titta på operationen. Träffade honom strax före instillationen av Hex-Vix. Ansträngde mig för att bygga en bra relation samtidigt som jag var tydlig med att jag ville se.

Det gick finfint att behålla Hex-Vix-soppan i en timme. PL ansträngde sig för att gå mig till mötes. Det var tekniskt komplicerat då det skulle filmas oxå. Blå-ljus, filmning och flera aktiva skärmar var lite i mesta laget för systemet. De höll på att dra kablar och ävlas, så jag trodde då aldrig att dom skulle börja operera nån gång.

Blåsan ser fin ut. På ett ställe, STÄLLET, där KÅ karvat så många gånger förr, fanns slirv och grums. Slirvet är bortklippt, prover är tagna och ytan är bränd för att påskynda koagulationen. Bara mikroskopin kan avgöra hur det faktiskt är. Jag känner stark tillit till att det är som tidigare, dvs ser värre ut än vad det egentligen är. Jag tror att jag är cancerfri. Det verkar till och med logiskt. Gamla stället, FULINGEN, ser fin ut. Ärrbildningar, ja, men i övrigt fin yta.

STÅLLET sitter nära urinröret och kommer nog att ge besvär en tid. Det retar extra mycket när det sitter så nära utloppet. PL har i övrigt varit noga med att inte härja med blåsan. Allt för att den ska få läka ihop ännu mer. Hörde honom prata i sådana termer. Han vill få till en dräglig vardag för mig.

Jag mår alltså bara bra, men blåsan svider och tränger och har sig. Undrar hur länge blåsan ska vara ilsken.

Det här med att KÅ inte opererade mig har en särskild orsak. Hon är headhuntad till en stad i landets sydliga nejder och tar tjänstledigt ½ år för att pröva vingarna där. Det troliga är att hon flyttar för gott.

Det har sina sidor att ha en läkare som är pigg och på. Jag önskar henne av hela mitt hjärta lycka till samtidigt som jag av hela mitt hjärta sörjer att hon inte längre kommer att vara min läkare. Nu hoppas jag att PL blir en värdig ersättare. Jag är absolut mån om den nya relationen och vet att jag (vi) har en del relationsbyggande framöver. Och jag noterar tacksamt att han bjöd till, rejält, under operationen. Det ska han ha all kredit för.

Det blir nog bra det här. I alla fall så är det här steget nu genomfört. Jag klappar mina händer och säger - Ja, det var det det.