Turné
Turnén går mot sitt slut. Jag har varit i den västliga näst största staden och i kungliga huvudstaden i jobbet. Säljturné skulle man kunna kalla det. Har träffat så många människor så jag blivit alldeles snurrig i huvudet. Imorgon har jag ännu en jobbdag innan det bär av hemöver.
Nu under helgen vilar jag upp mig i E-tuna hos nätverkskompisar. Det är nåt i grunden vilsamt med att umgås med människor som man på djupet känner sedan länge. Jag mår oerhört gott av det. Vi kallar oss BUC-gruppen och vi bildade oss för att vara stöd till varandra under den där tiden då vi forskade.
Självförtroendet var inte på topp och vi liksom baxade varandra genom den där långdragna forskarprocessen. Igår satt vi alla tre och pratade om lusten att fortsätta forska. På allvar. Akademiångesten, som varit ständigt och kraftfullt närvarande i flera år, var nu helt enkelt obefintlig. Varje sjumilaresa börjar med ett steg är ett talesätt som tycks vara sant. Så har vi fungerat. Vi har tagit ett steg i taget utan att titta så mycket på de sju milen. Och till slut är vandringen gjord. Det avsatte spår i våra medvetanden. Vi lärde något viktigt ur forskandet. Vi vill lära mer. Lusten till ytterligare vandringsmil föreligger. Vi vill komma åt den där kvalitén av att kunskap förändrar. Trots hinder av brist på formell behörighet, ålder och sjukdom.
Hälsomässigt så repar jag mig alltmer efter senaste operationen. Äter dock två sorters antibiotika ännu en tid för att minska på taggtråden i blåsan. Det funkar. Men jag vill inte tänka på hur det skulle vara utan den hjälpen. Det är snart dags att snacka behandlingsplan med min läkare innan hon försvinner söderöver. Jag gissar att hon står fast vid planen att jag ska behandlas först efter nyår.
