Kontext

Jag har varit på ett seminarium om nya digitala medier. I måndags. Det arrangerades av Film i Västernorrland och Konstkonsulenten Landstinget Västernorrland och hade fokus på bild, film och spel. Pelle Snickars heter den  mediehistoriker som pratade på förmiddagen. Det han sa lämnar mig ingen ro. Efter två nätter och en mellanliggande dag säger jag nåt sorts eureka.

E-bok.

Inga tryckkostnader, inga lagringskostnader. Låga initialkostnader – förutom det egna arbetet förstås. Kan säljas i flexibel upplaga. Ett sätt att nå ut med litteratur som inte är kioskvältare.

Ringde datakunniga sonen och frågade om han kan något om nedladdning av e-böcker. – Det är ett av mina expertområden, sa han. Å så gav han mig några bäska sanningar. 1) Det  svårt att förhindra att nedladdat material sprids illegalt. Man kan försvåra, men inte omöjliggöra. Försvårandet gör också att tillgängligheten försvåras. 2) Marknadsföringen av boken gör sig inte själv. 3) På engelska når man större marknader.

Det han sa är väl inga nyheter precis, om man tänker på vad medierna är fulla av för nyheter. Pirate Bay-rättegången, fildelning och sånt. Men de var riktade rätt in i den kreativa process som jag är inne i.

Kanske är det dags att ge ut min bok om mentorskap på engelska? Kanske ska flera av mina artiklar kunna laddas hem mot en ringa slant? Kanske kan den där nya bokidén bli verklighet som e-bok?

Jag har pratat med min bloggläsande vän som undrade om jag vill samarbeta. Vi skissade lite på genomförandeprocessen och enades om att själva bokskrivandet är den lätta delen i det hela. Men att få betalt för jobbet och att få ut eländet är inte alls lika enkelt. Jag har också nämnt om bok-tanken för en personalchef i en av organisationerna jag tänkte på. Hon blev stolt, rörd och var allmänt positivt inställd. Vi ska höras av framöver när hon kommit tillbaka från en utlandsvistelse.

Jag har också haft mailkontakt med min urolog, rapporterat om min nypiga blåsa och bett om mer medicin. Berättade om seminariet och hur jag kissade på mig i toakön på Filmens Hus. Han skrev att jag är tapper. Tänk, detta lilla enkla omdöme gör mig rörd till tårar. Jag fick också veta att han ännu inte vet nåt om provsvaren.

På det hela taget är jag lätt nedstämd i humöret. Jag är som min blåsa – gnetig. Tycker att tillvaron är seg, att det är för lite resultat i jobbet jämfört med nedlagd tid och att det inte händer nåt. Tycker också att jag är en stenåldersmänniska som inte hänger med i den tekniska utvecklingen.

Sitter på tåget söderöver. Undrar vad jag håller på att dra igång för nåt. Finns det nån ekonomi i detta bokprojekt eller är det bara ett av otaliga ideella projekt som jag har så lätt att kreera? Grymt.