Sommarprat
Börjar jobba så smått utan att stressa. I slutet av förra veckan satt vi en trio i två dagar och kläckte tankar om artiklar vi vill fylla vår hemsida med. Trots idogt teoretiserande kände jag mig pigg då jag åkte hem. Jag har också hälsat på min vän från förr i tiden i två dagar. Vi har promenerat så jag fått skavsår och pratat pratat pratat. Byn där han bosatt sig efter över 40 års utlandsvistelse är en by i förfall. Det var förutsättningen till att han kunde köpa sig ett billigt och bofärdigt hus.
Märkligt att gå där bland kåkarna i byn. Somliga är tomma, hålögda och säckande medan andra är nyligen uppförda i låtsastimmer med prunkande trädgårdar och prydliga gräsmattor. Alla har förföriskt vacker utsikt utefter älven och dalen. Ett av de största husen efter den gamla riksvägen var en blandning av förfall och uppsnofsning. SJ har bekostat nya bullerdämpande fönster på det i övrigt säckande huset. Förr i världen var där bank, post, diversehandel, café, manufaktur, hotell mm. Nu fanns boende på övervåningen och i övrigt en avdankad secondhandbutik som verkar ha öppet någon enstaka gång per år. Övriga skyltfönster gapade tomma och med synlig bråten innanför. Byn talade tydligt om att här har funnits glansens dagar. Vi fick veta att dödsstöten kom 1968 då sågverket la ner. Sen har det bara gått utför.
Hemma har min dotter tagit itu med trädgården, grävt upp ogräs och plattor som låg i gräsmattan till ingen nytta. Hon har fått rörelsefnatt. Just nu är hon med vårt nordliga danskompani och tar morgonklass. Själv pular jag på vid datorn och lyssnar på någon sommarpratare. Jag har betat av de flesta. Märker att jag attraheras av dem som berättar om sina liv och sina passionerade intressen. Morgan Alling, Kristian Luuk t ex. Men herrarna som försöker sig på att förstå mänskligheten lyssnar jag på en andra eller tredje vända. Lasse Berg och Sverre Sjölander är sådana. Några finansputtar har jag faktiskt också haft glädje av.
