Kontext

Oj. Nu har jag fått ett sånt där omvälvande besked igen. Eller för attt vara exakt, jag har fått ett omvälvande och förvånande preleminärt besked. En skiss till behandlingsplan.

På sistone har jag jagat min nya urolog PL för att få veta hur han tänker kring behandlingen av mig. Jag blir stressad över att inte veta om jag kan ta uppdrag eller inte. Jag har gjort mig beredd på att få någon sorts behandling veckorna 9-10-11 och då tänkte jag mig förhandla så att jag skulle slippa behandlas v 8, som skulle vara 6 veckor efter senaste operationen. Behandling 6 veckor efter är en sorts regel…

Nu har PL gått igenom mig från allra första början och tittat på allt vad de gjort och vad alla svaren sagt mer i detalj. Jag har inte haft minsta tillstymmelse till nånting oroande sedan de där två första operationerna då de tog bort all cancer. Och min T1G3-a var eventuellt ett gränsfall. Kanske var den ”bara” en TaG3-a. Men efter de inledande operationerna - niente. Och jag är verkligen kollad. PL har pratat med en värstingurolog i Uppsala som är inne på tanken att ta det lugnt.

Det nya just nu är därför - preleminärt – att jag inte ska behandlas den här perioden heller (jippi) och att ny operation görs 3 månader efter den förra. Då hamnar vi i påskveckan, vilket är perfekt för mig. (Endast en jobbnörd säger så.)

Ännu mer häpnadsväckande är att jag kanske inte kommer att behandlas alls, inte över huvud taget. Och det är BIG NEWS. Det fanns inte bland det möjligas tankar för mig.

Kvar är naturligtvis att vi får se efter hand. Inga beslut, det här är tankeskisser. Innan nästa operation ska jag både magnetröntgas och CT-röntgas och det är några andra prover som ska tas. Var det både hjärta och njurar som skulle få nån koll…? Ja, jag minns inte. Jag lämnar hur många prover som helst, bara det blir på tider som inte stör mitt jobb för mycket. PL antecknade de dagar då jag kan låna ut min kropp för de där röntgenundersökningerna och de andra proverna kunde göras i anslutning till det. Jag uppskattar verkligen den hänsynen till mina behov.

Jag säger då det. Det här är närmast en positiv chock. Jag börjar förstå att min blåsa kanske kan få vara kvar och ges en rimlig chans att fungera normalt. Wow. Det här var jag inte beredd på.