Kontext

Det finns områden där jag inte är lika villig att ompröva mitt förhållnignssätt. Tillsammans med min blåskompis i V, som jag också passat på att hälsa på, så kommer jag i kontakt med detta ommråde.

Vi åt middag på Kasrlsson på taket, en restaurang belägen på 23.e våningen i Skrapan i V. Drack lite rumla-runt-dricka och åt en god middag. Och pratade på om hur det är med våra blåsor och våra liv. Hon behandlas för 8.e veckan med cytostatika och är pingvin för tillfället. Alltså, hon är i det där ta-små-små-steg-och-vagga-fram-som-en-pingvin. Stadiet känner jag mycket väl till.

Vi inser båda att det trots allt går bra för oss och att det kanske finns ännu friskare tider att se fram emot. Hon drömmer om att vandra nån pilgrimsled i Spanien. Jag tänkte att det vore nåt att ha som målbild. Så just nu, med lite rumla-dricka i kroppen så har jag sagt att jag ska satsa på pilgrimsvandring nästa sommar. Och det gör jag i ett tillstånd av att aldrig ha vägt så mycket som jag gör nu. Jag vet att kroppen måste ner i vikt för att orka och tåla att gås med på en pilgrimsled. Nu sätts min omprövningsförmåga på rejält prov. Både viktminskning och motionsökning – uppbyggande av min fysik behövs. Frågan är om jag kan lita på mig själv och verkligen satsa på det här nu. Och om kroppen och hälsan står mig bi. Just nu känns det som att det är jag själv som är det vekaste kortet, inte cancern.

En särskild hälsning direkt till blåsvännen i V. Tack för middagen, det inspirerande hugskottet och ditt föredöme att ta tag i din egen hälsa.