Kufar
Det här med att låta en middagsgäst bestämma vilka andra som ska bjudans var ett lyckokast. Det blev ett sätt att känna GM, min pappas flickvän och särbo i 25 år. Det blev också ett sätt att lära känna lite nytt folk eller att lära känna perifert bekanta lite mer. Vi var tre herrar i ålder från 60 till 75 och två damer, GM som är 71 och jag 59.
Herrarna var ena kufar. Intelligenta, aningen introverta, passionerade för sina intressen. De har valt en rätt udda livsstil. Det är inte precis de materiella värdena som de prioriterat högst. Två av herrarna bor mycket spartanskt, en i en sjöbod vid havet och en i ett hus på landet. Det blev mycket snack om gårdar och folk och släktskap och känner du den och den och dom? Massor av trådar knöts. Mycket snack om natur och kulturhistoria, om tider generationer tillbaka och om livet uppsträms älven, om perspektiv på vårt nuvarnade liv. En hel del om GMs uppväxt i Ungern, om kriget, hur hon kunde se bombade samhällen brinna i horisonten. Den första negern hon såg i sitt lig var en lågt flygande bombare som flög över deras by. Hon berättade om kommunismens intåg oh hur en rysk soldag knackade på och gav familjen ett päron på julafton. Lite om GMs flykt 1956 och om Sveriges mycket välkomnande attityd till flyktingar. Då. Om glädjen i att ha barnbarn – det hade dom alla – och om vikten av att sätta gränser för sitt engagemang.
Sällskapets kvalitéer berättar en del om GM och vad slags folk hon dras till. Det är inte mainstream som gäller. Det är just kufar som gills. Min pappa var nog en kuf. Och jag är kanske inte så lite kufisk jag heller. Det var helt enkelt trevligt att träffa några andra kufar.
