Vägen blir synlig vartefter vi går
Jag känner existentiell lättnad. Alltså en djup grundad lättnadskänsla som inte tar sig så värst synliga uttryck. Ja, annat än att jag berättat för mina barn och kollega och några mailvänner. Jag berättar för att begripa det nya förvånande nuläget.
Jag är otroligt lättad att KANSKE slippa behandlas nu. Jag har nog gruvat mig för de där behandlingarna mer än vad jag fattat. Jag har blivit nedstämd vid tanken på att ha ont och bli sjuk men inte veta hur mycket, om än alls. Med stor empati tänker jag på alla cancerpatienter som går igenom eklut för att kanske bli friskare och kanske bara ett tag. Jag förstår dem som bestämmer sig för att det inte är värt priset och avböjer behandling. Det skulle nog jag också göra i ett mera kritiskt läge. Om det bara var frågan om att förlänga ett hellvete skulle jag avstå. Men nu är jag alltså inte alls där.
Samtidigt är det dubbelt. Klart att det är glädjande att cancern är så obefintlig att min urolog vågar tänka en sån här okonventionell behandlingsplan (alltså att inte behandla alls). Det är jag verkligen tacksam för.
Den andra sidan av slanten är orsaken till varför de nu tänker ut en sån här ovanlig behandling. Och då blir det inte lika kul längre. Orsaken är ju att min blåsa egentligen inte ”klarar” av att ta emot den behandling som skulle vara allra bäst för mig, på sikt. I lite tillskruvad klartext blir det så att jag har en cancer vars behandling min blåsa inte klarar att ta.
Tillbaka till den första sidan av slanten. Vilken himla tur att blåsan är så stabilt cancerfri sedan september 2007 att det är möjligt att välja alternativet icke-behandling.
Det känns som att jag är buren i tillvaron av många små änglar. Även om det också känns dubbelt.
Det är länge sedan mitt fall avvek från standardbehandling. Det ser nu ut som att jag över huvud taget inte kommer tillbaka på den standardiserade behandlingsvägen. I mitt fall är det uppenbart att vägen blir synlig vartefter vi går. Fast så är det förstås för alla. Egentligen. Men vissa går efter snitslad bana på upptrampad stig. Jag går i obanad terräng.
