Inte härliga tider
Det är ny morgon, den andra efter operationen. Jag kurar här i mitt radhus och går på toaletten stup i ett. Borta är förmågan att hålla mig längre än några sekunder. Det är som förr i tiden. Blåsan är inte längre ett svidande klot, men det gör fortfarande förvånansvärt ont då jag kissar. Det gör ondare igen, tycker jag. Trots antibiotika som jag ska äta tre dar, rikligt med dryck och smärtstillande i max dos. Antar att jag bara har att se tiden an. Men jag tänker ju… …urinvägskatarr? Å så tänker jag - Förbannade hispiga överkänsliga blåsa!
Situationen känns trälig trots att jag själv är pigg. Jag menar, jag är inte medtagen. Men psyket är nog lite medtaget. Det är träligt att känna igen sig och veta att nu är det dags igen. Jag är inte bäst i klassen på att vara konvalecent.
Jag gruvar mig också för kommande behandlingar. Det är verkligen så att jag en tid fått förmånen att må riktigt riktigt bra. Det var härliga tider det. Just nu är det inte härliga tider.
Ute i världen är det krig i Gaza och USA väntar på att Obama ska tillträda som president för att ta itu med lågkonjunkturen. I det perspektivet har jag icke-problem.
