Kvinnlig förebild
En ljusglimt på morgonen... Bläddrade i gårdagens DN och läste artikel om Barbro Alving. Hon föddes den 12 januari för 100 år sedan och dog 1987. DN publicerar åter en artikel av henne, Bang. Det är en reflekterande beskrivning av reportageresan 1936 från Spanska inbördeskriget, som utkom i boken "Det kom aldrig i tidningen" och som nu utkommer igen i en ny bok "Bang om Bang", som redigerats av dottern Ruffa Alving-Olin. Hängde du med? Det blev en lång mening.
Jag gillar skarpt hennes skarpa rappa penna. Å så gillar jag hela henne också. Hon var rolig och impulsiv, skicklig, passionerad för sitt yrke, emellanåt dumdristig, hade civilkurage, hon gick sin egen väg. Humanist, aktiv pacifist och familjeliv mellan två två vuxna kvinnor och ett kärleksbarn utom faderns äktenskap. Hon blev katolik också. Det går nog inte att fatta hur udda hon var. Hon banade väg för en sorts kvinnlighet som hon aldrig fått kred för. Men hon får det av mig. Hon frontade med sin passion och sin kompetens, inte med sitt utseende. Utseendet hade en underordnad roll, om det ens hade nån roll över huvud taget. Vilken kvinna! Vilket föredöme i vår utseendefixerade värld. Nåväl, hon hade det säkert inte lätt med sin manhaftighet i dåtidens Sverige.
Denna för länge sedan avlidna kärring mot strömmen får mig på gott humör.
