Olycklig kombination
Min blåsa fick ytterligare uppmärksamhet idag då min nya urolog PL, han som opererade mig nu sist, ringde och vi resonerade… Jo, även han tycker att min blåsa reagerar starkt på det lilla ingreppet. Den är dessutom smärtkänslig. Vi resonerade om bedövande gel – det ska jag komma ihåg att använda kommande gånger jag blivit knipsad och bränd. Å så ska jag få med mig lite bättre smärtstillande hem nästa gång. Finns sådan hjälp så vill jag ha det, för jag blir så trött och nedstämd av att ha ont. Jag är inge bra på det.
Det här med bedövande gel – det är en av de grejer jag är lite stolt över att jag faktiskt grejar själv. Det är inte så där himla enkelt att pricka rätt när man inte ser, bara känner. Men jag kan det. Alltså jag klarar att spruta in gel i mitt eget urinrör. I alla fall kunde jag det en gång i tiden.
Jag börjar se det gångna årets problem i ny belsysning. Det är kanske så att min blåsa och mitt urinrör verkligen varit ÖVER-känsligt. Och hur kul är det att tänka på kommande övningar med den vetskapen? Inte nog med att jag har blåscancer. Jag har en överkänslig blåsa också. Det är en olycklig kombination, om man så säger. Hej och hå. Hur ska det här gå?
Ja, PL får då ta sig en funderare på det. Han sade nåt om att man inte vill djävlas med blåsan så att den skrumpnar. Jag förstår att det är idel avvägningar. Valet står mellan pest och kolera. Frågan är om inte det är ett bra alternativ att ta bort skiten. Till sommaren… Jag ”ska bara” gå ner de kilon som behövs…
Men nu går jag händelserna i förväg.
