Justa proffs
Hon tycker absolut att jag ska överklaga om jag får avslag. Vilket jag mycket väl kan få. Jag får intrycket av att hon tycker att de nya gränserna är orimligt tuffa och att det behövs många överklaganden för att få till en ändring. Undrar vad hennes överordnade tycker om det? Tids nog ska jag ta egen ställning i frågan. Rimligen ska jag inte gå hennes ärenden. Men spontant tänker jag att hon har min och mina gelikars situation för ögonen. Själv ska jag fundera på om det kan bli en fight mot väderkvarnar. Det har jag ingen lust att ge min tid och mitt engagemang åt. Men, ett stillsamt försök kan jag alltid kosta på mig. Under tiden kan jag njuta av att ha en handläggare som är på min sida och inte ute efter att kritiskt nagelfara, som om vore jag en skurk. Hon visar mig tillit och respekt. Heder åt denna Försäkringskassans handläggare.
Tänk att jag träffar så justa professionella människor på min bli-frisk-väg. Både inom Försäkringskassan och Landstinget.
Hej!
Jag vill tacka dig för att du skriver om dina erfarenheter kring blåscancer i din blogg.
Jag är en man, 57 år, boende nära den kommun du benämner Kungliga Huvudstaden. I november kom jag till akuten med kraftig hematuri, och har nu genomgått diverse undersökningar - datortomografi, cystoskopi, och nu senast TUR-B inklusive hexvix, för biopsitagningar.
Tidigt lärde jag mig att risken för malignitet är ungefär 1/3 när man har synlig hematuri. Efter hand erfor jag sedan hur alla de andra vanliga förklaringarna kunde avfärdas. Ingen sten. Ingen infektion, i varje fall inga symptom och inga bakterier i urinen. Ingen benign prostatahyperplasi. Vad fanns egentligen kvar?
Botten på blåsen ät inte frisk, den är bubblig och knölig, men enligt läkarna verkar det inte vara frågan om cancer utan bara ofarliga cystbildningar. Ett par fläckar i den annars till synes friska delen av blåsan lyste dock röda i blåljuset. Det behöver inte vara cancer, men jag har sett att hexvixmetoden har ganska hög specificitet så jag är långt ifrån lugn. Det dröjer en eller ett par veckor innan jag har svaret från provtagningarna.
Jag haft stor ångest för det här, inte bara för risken att dö långt innan jag är klar med livet, utan också för något som föreföll nästan ännu värre: cystektomi. Jag blev ganska omtumlad av att se att du i ett skede ville genomgå det även om du inte hade cancer. Dina plågor måste ha varit fasansfulla. Mina egna besvär har varit mycket små jämfört med dina, det har bara handlat om lite väl täta toalettbesök.
Mitt sätt att bearbeta ångesten har varit att läsa så mycket som möjligt, liksom för att vänja mig vid tanken på det värsta. Läkarvetenskapens dokument är bra, men det är svårare att hitta något som visar patientens perspektiv. Därför är jag så tacksam för att du har skrivit bloggen.
Till slut ska även säga att all personal på sjukhuset har varit jättebra. Det enda jag inte riktigt uppskattar är de långa väntetiderna till undersökningarna.
Jag önskar dig allt gott i fortsättningen.
Tack för ditt inlägg. Jag har svarat dig på den mailadress som du angivit.
