Civilkurage

Jag har tågat uppför norrlandskusten med en äldre kvinna med civilkurage. Själv satt jag och blippade med min internetuppkopplade mobil - jo, jag har tecknat sådant abonnemang trots allt - och tänkte inte på att det stockade sig av folk i gången. En - förmodligen - somalisk kvinna med en hel drös barn stod där i gången och "hade sig" och jag brydde mig som sagt inte. Jag var upptagen med mitt. Men kvinnan bredvid mig var mer intresserad av vad som skedde. Kvinnan med alla barnen försökte komma till tals med personerna som satt därintill.  Ingen verkade bry sig. Hon blev alltmer villrådig. Till slut grep min granne in och bad att få titta på hennes biljetter. Jodå, hon hade biljetter till de platser som var upptagna. Men inte förrän min granne  ryade i så dröp den ene slyngeln efter den andre av och gav sina platser till damens som hade biljett till dem.

Sen satt hon och muttrade över folks dåliga beteende och så kom den ena historien efter  den andra där hon gripit in för att skipa rättvisa. Genomgående i berättelserna var att gamla eller personer med annat språk hade svårt att få den rättvisa behandling som de bara ska ha.

Det var uppfriskande att resa hem vid sidan av ett sådant gråhårigt kraftpaket.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0