Jag är :-) & blåsan är :-(
Först en stund prat på ett rum. Jag har tydligen inte träffat min kära urolog på länge för hon såg verkligen förändrad ut. Längre hår bl a. Nåväl. Hon frågade mig om hur det är och jag svarade. Mår egentligen toppen, men har vissa känningar från blåsan och igår blev jag prickig. Hälsoåtagandet kring mat/motion kvarstår och är ett långsamt och långsiktigt projekt.
Hon har gjort ett överskådligt schema över vad som gjorts på mig, vilka provsvar vi fått och när. Och ja, det ser ju väldigt bra ut. Hon sade också att om de inte använt hex-vix på mig så hade jag förmodligen inte haft min blåsa kvar idag. De hade helt enkelt inte vågat behålla den. Med hex-vix blir de säkrare i sin bedömning. Jag är alltså ett exempel på att hex-vix ökar livskvalitén för en patient genom att jag kunnat behålla blåsan. Antar att det är lönsamt för samhället också att ha en patient som bara ska kollas kvartalsvis (cystoskopi) jämfört med cystektomin som är en resurskrävande jätteoperation med risk för komplikationer länge länge. Men det senare är min gissning. I alla fall är det en enorm vinst för mig personligen. Nu har jag svårt att fatta hur nära ögat det var.
Sen var det dags för att se hur det ser ut i min blåsa. Det här var alltså första gången på mottagningen efter otaliga undersökningar på operationssal och det var bara en simpel cystoskopi. Bedövande gel och sen in med instrumenten. Det syntes tydligt att såret efter senaste operationen i april inte är läkt. Det stämmer med både vad jag känt och vad som emellanåt kommer ut ur blåsan. Skräp, typ. I övrigt såg det fint ut. Bedömningen är att det såriga ser ofarligt ut, alltså ingen ny cancer där. Sköljvätskeprov får bekräfta det antagandet. Det här är naturligtvis glädjande besked för mig. Hurra. :-)
Om jag nu är så nöjd, så har min blåsa ett och annat att erinra. Den tyckte inte om besöket av instrument som snodde runt och tittade i alla vinklar och vrår. Den ogillade när blåsan var för full med koksaltlösning – då sprängde det på ett kallsvettigt sätt. Den tyckte inte heller om att blåsan tömdes helt och hållet, då nöp det också rejält. Kallsvett även nu. Flåsandning, apuh, apuh. Men det obehagliga varade inte så länge, gudskelov. På aningen vingliga ben klädde jag mig och jag kände omgående att blåsan var rasande. Pingvingång grande. :-(
Tre stopp på vägen hem. Kissade under kramp och nyp. Springer fortfarande ofta på toaletten och det gör rejält ont, men känner att den lugnar ner sig så sakteliga. Har vilat på soffan och lyssnat på Kjell Lönnå som sommarpratare. Sämre kan man ha det.
Summa summarum – jag är helt nöjd med resultatet av cystoskopin so far, men min blåsa grumsar lite.
Oj, bra besked! Härligt, men jag tycker sååå synd om dig med allt nyp och kramp....usch.
Glömde att underteckna senaste meddelandet:-) Det var bara jag!!
