Minisemester
Va härligt det var att komma hemifrån en stund. Picknick med min nygamla vän uppe på norra berget med utsikt över regionhuvudstaden. Vacker konsert i Kyrkans Hus. Varm kväll.
Jag kom på mig med att inte alls vara deppig. Riktigt social, faktiskt. Umgicks lättsamt med mågämnets mamma och pappa med respektive. Stiftade helt nya kontakter. Pratade med en ung kvinna bredvid mig på konserten. Hon kommer från en riktigt nordlig stad och skall delta i kursen som konserten var inledning på. Blivande operasångare skall djupdyka i text, sång och musik och hur dessa hänger samman under ledning av en operasångare, en litteraturvetare och en konsertpianist (mågämnet). Hon satt där och spanade in övriga kursdeltagare.
Eftersnack med nygamle vännen på en av stadens få öppna uteserveringar tills en stund efter att de stängde. Islatte – för första gången i mitt liv. Vi tittade på bilder av vännens nyvunna familj. Han gör en social identitetsresa som skulle duga att skriva böcker om. Jag fascineras av hans lågmälda berättande. Verkar vara en livsvagabond i anspråkslös dräkt.
Värmen var likt sydeuropeisk högsommar. Det hela var en stunds minisemester. Nu sitter jag åter vid min dator och skall göra dokumentationer och utbetalningar och sånt. Jobb, kallas det.
